Ja men god jul

Och så blev det julafton igen. Jag är glad att jag inte är 5 år. Det var så sorgligt då. Sådan tomhet när det man laddat för i en månad eller mer var borta. När alla paketen var öppnade och det bara var papper, snören och nötrester överallt. Ett sådant fruktansvärt stort I-landsproblem och jag är så glad att inte ha det längre.

Julafton börjar 23:e. I alla år har Morgan, Karin, Joel, Maria, Hannes och på senare år även Nicole, Andreas och Jenny sjungit Goder Afton i hallen på kvällen innan julafton. Den bästa av jultraditioner vi har. Sedan träffar vi inte så mycket mer folk. På julafton glider jag, mamma, pappa, Johanna och Morten runt i våra pyntkläder och bara känner oss lite snyggare än vanligt. Vi delar ut presenter och kommer fram till att vi aldrig ska bli såna som bara ger ett paket var. Jag älskar paket så väldigt mycket. Jag fick pedikyrpresentkort av Morten. Han hade hintat om det under dagen. Sagt att jag inte tog hand om mina fötter. Att mina naglar inte var så fräscha. Jag fattade inte vad han höll på med. Var lite snäll om vi ska ha den där fröjdefulla julen. Sen gick ljuset upp och det kändes ganska så okej. 


Ibland kan jag tröttna på "riktiga" julklappar. Som är så seriösa. Jag gav en bok till mamma i år. Det har inte hänt förr. En seriös bok som hon ville ha. Jag gillar överaskningar. Jag kände mig inte helt bekväm med mina paket i år så jag sprang in på apoteket och fixade till det. Tabletter mot tillfällig diarré och förstoppning. Det fick pappa. Då kände jag igen mig själv igen. Han fick lite mer också, men detta var verkligen roligast.

Varför har du en leksaksslips på dig, frågade Johanna. Men det var visst hans bröllopsslips.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0