Hej då våren
Sista dagen. Då ser man ut sånhär. I en dimma. Jag är så trött nu. Jag är nervös så jag har inte sovit. Jag tänker på matstrupen och får ett litet extra hjärtslag. Allt som händer i min kropp nu ska jag tenta på snart. Jag får aldrig vara i fred. Blir jag anfådd av min trappa tänker jag på hur bronkerna vidgas och alveolernas gasutbyte. Äter jag tänker jag på amylasen som bryter ner och hur gastrin frisätts för att paritalcellerna ska utsöndra magsaft. Inte ens på toa får man vara ifred. Där måste jag tänka hur glumeruluskappillären filtrerar mitt blod och leder det till vesica urinaria. Det händer ju att man undrar vad man håller på med..
Kommentarer
Trackback
