glad advent ja!
Ännu en helg tar slut. Jag passade på med två helnätter när jag var på så gott humör. För då går det inte fel. Även om helgerna tillbringats på liknande sätt de senaste året så är det något jag har behövt. Det har varit för mycket dumma tankar och helgerna har blivit min frizon. När man kan få låtsas att allt är bra och tro på det själv. Att dansa bort skiten helt enkelt. Ha deep talk med en bekant och tro att man kommit varandra nära. Prata öppet om olycklig kärlek och berätta hemligheter som kanske skulle förbli just det. Sen vandrar man hem, nöjd för att det känns som livet börjar ordna upp sig. Sen kommer dagen efter med allt vad det innebär.
Men lite av dom där praten från gårkvällen finns kvar. Någon hemlighet som var bra att den kom ut. Och lite av dom där dumma tankarna har tappats bort för att det gått en kväll utan dom. Det är en halvbra terapi som har kostat lite värdighet. Inget som fungerar i längden. Det är ju att umgås med fina männikor som är det enda viktiga i livet. Det är lite konstigt. Dom enda jag letar efter på dansgolvet är just dom, som jag redan har. Så helg efter helg går vi ut, tappar bort varandra i en dimma av rök för att gång på gång finna varandra. Jag blir lika glad varje gång. Och den känslan är samma oavsätt om klockan är 03 en lördag eller 11.34 en tisdag. Kan vara så att jag ev. ger dom lite mer kramar och pussar vid det första tillfället.
vad fint skrivet emelie..
