frisking!
Nu har jag bestämt att jag ska hålla tyst om eventuella hypokondriska sjukdomar jag kommer ha närmsta åren. Jag har kanske berättat om mina olika cancrar jag haft det senaste och jag har inte riktigt blivit tagen på allvar. Efter mitt doktorbesök igår frågade mamma om jag inte passade på att fråga om min evetuella tumör i näsan. Och jag kunde se ett illa döljt flin samtidigt. Är det inte lite kränkande? Mycket prat om kränkning nu, men uppvisar jag allvarliga symtom så ska man väl slippa fllinet? Men nej, jag frågade givetvis inte Urban om mina näsbesvär. Jag var tillräckligt pinsam som frågade om saker som han inte hade att göra med och då ville jag inte lägga detta på honom också. Så kanske var inte min cancermisstanke tillräckligt stark. Och kanske ses vi igen och då vill jag vara allt annat än den hypokodriska tjejen som visserligen ser ut som friskheten själv men känner sig så fasligt sjuk.
Nu läser jag om kardiogen chock. Nedsatt hjärtfunktion som leder till minskad blodtillförsel till vävnaden. Det känns ganska säkert att läsa om, det tror jag inte jag kan fejka. Psykofarmaka däremot. Schitzofreni eller social fobi skulle jag nog kunna få mig en släng av. Men igen måste jag säga att vi hade den finaste föreläsaren om detta. Man kände sig inte rädd för något efter föreläsningen medan vissa kan få en känna precis tvärtom. Då psykiska sjukdomar ändå är rätt vanliga och säkert minst hälften av oss i salen haft depressioner så poägterade hon att vi kan lära oss leva med det mesta bara vi blir medvetna om hur och varför det kan uppkomma. Inget att förneka om det finns i sin omgivning utan något man kan lära sig att leva med. Så ja, tack min omgiving som gör mig så glad.
Nu läser jag om kardiogen chock. Nedsatt hjärtfunktion som leder till minskad blodtillförsel till vävnaden. Det känns ganska säkert att läsa om, det tror jag inte jag kan fejka. Psykofarmaka däremot. Schitzofreni eller social fobi skulle jag nog kunna få mig en släng av. Men igen måste jag säga att vi hade den finaste föreläsaren om detta. Man kände sig inte rädd för något efter föreläsningen medan vissa kan få en känna precis tvärtom. Då psykiska sjukdomar ändå är rätt vanliga och säkert minst hälften av oss i salen haft depressioner så poägterade hon att vi kan lära oss leva med det mesta bara vi blir medvetna om hur och varför det kan uppkomma. Inget att förneka om det finns i sin omgivning utan något man kan lära sig att leva med. Så ja, tack min omgiving som gör mig så glad.
Kommentarer
Trackback
