CIRKÖR!
Idag vaknade jag rädd och ledsen. Suck alltså. Och som vanligt tog det några timmar innan jag kom på varför. Det var två kompisar som var bovarna i dramat. Dom var arga och besvikna på mig. Sa att jag var en mes. En fågel? Men nu är det okej igen.
Men! Jag var ju på Storan igår och kollade in Cirkus Cirkör. Tio minuter in i allt kom larmet. BRANDLARM! Utrym lokalen nu. På engelska sa dom det också. Alla satt kvar. Sen kom larmet igen. Då började alla skruva på sig lite. Det var ju cirkus för bövelen. Det skulle ju vara lite konstigt, det var vi ju beredda på. Det ingår nog. Sen öppnades dörren och vakten börjar tjoa. Då blev det kanske inte fart på oss, men vi gick ut iaf. Fick inte hämta våra jackor för det kanske var akut. Jag tyckte det var spännande. Käringarna i tunna blusar som fladdrade över deras rynkiga halsar tyckte inte det var spännande. Dom stod och tjatade i garderoben för att dom inte ville frysa. Brinn inne då och dö sur tänkte jag och sprang ut.
När brandbilen kom gick det upp för majoriteten av oss att det nog inte ingick i SHOWEN. Kom vi går och kollar sa jag till pappa. Han stod bra där han stod sa han. Så jag och några stackars frusna ungar kollade in brandbilen (och brandmännen). Men det hände inte så mycket mer. Falskt alarm! Så vi fick gå in. Fick beröm för att vi utrymt lokalen bra! Jag blir så stolt när man får gemensamt beröm. Vi fick en sammanhållning där. Kände oss bra. Då gick larmet igen. Inte lika roligt denna gång.
Men vafaen. Nu orkar jag ju inte skriva om själva föreställningen. Den var bra. Dom hade vackra kläder. Det var knivar, motorsågar och pingisbollar. Det var svett och sex. Det var ur och skur. Jag köpte en fin tavla. Och jag vill leva i en cirkus.
Men! Jag var ju på Storan igår och kollade in Cirkus Cirkör. Tio minuter in i allt kom larmet. BRANDLARM! Utrym lokalen nu. På engelska sa dom det också. Alla satt kvar. Sen kom larmet igen. Då började alla skruva på sig lite. Det var ju cirkus för bövelen. Det skulle ju vara lite konstigt, det var vi ju beredda på. Det ingår nog. Sen öppnades dörren och vakten börjar tjoa. Då blev det kanske inte fart på oss, men vi gick ut iaf. Fick inte hämta våra jackor för det kanske var akut. Jag tyckte det var spännande. Käringarna i tunna blusar som fladdrade över deras rynkiga halsar tyckte inte det var spännande. Dom stod och tjatade i garderoben för att dom inte ville frysa. Brinn inne då och dö sur tänkte jag och sprang ut.
När brandbilen kom gick det upp för majoriteten av oss att det nog inte ingick i SHOWEN. Kom vi går och kollar sa jag till pappa. Han stod bra där han stod sa han. Så jag och några stackars frusna ungar kollade in brandbilen (och brandmännen). Men det hände inte så mycket mer. Falskt alarm! Så vi fick gå in. Fick beröm för att vi utrymt lokalen bra! Jag blir så stolt när man får gemensamt beröm. Vi fick en sammanhållning där. Kände oss bra. Då gick larmet igen. Inte lika roligt denna gång.
Men vafaen. Nu orkar jag ju inte skriva om själva föreställningen. Den var bra. Dom hade vackra kläder. Det var knivar, motorsågar och pingisbollar. Det var svett och sex. Det var ur och skur. Jag köpte en fin tavla. Och jag vill leva i en cirkus.
Kommentarer
Trackback
