emelie sporre

Det är dagar som inte finns nu. Man går runt som i en dimma och vill sätta igång det nya året, på riktigt. Men så måste höstterminen avslutas och jag vet inte om jag gillar att livet är så uppdelat. Jag satt och gnällde för Miriam några timmar på biblioteket. Jag blandar ihop arteriokleros, arteriell insufficiens, aortastenos, aortaneurysm och undrar hur många sjukdomar aortan kan vara inblandad i. Jag blir lite irriterad. Att man känner sig dummare och dummare ju mer man läser. Trist utveckling.

Jag tänker bara på mitt lov nu. På onsdag. Då börjar del två av mitt liv i Göteborg. Okej jag gillar kanske lite när man delar upp livet ändå. Det där att se tillbaka och starta nya kapitel. Klyschigt och fint.