emelie sporre

Idag har jag firat min födelsedag för tredje gången. Jag fick inte vara hemma mellan 12-13. Egentligen skulle jag ha gått tidigare men då var det top model så det gick ju inte. Jag vet inte varför David ville fira mig en gång till men jag antar att det var för att han tycker jag är rätt så snäll. Och det kan jag väl hålla med om. Igår köpte jag smarties till honom. Jag fick bra hörlurar bl a. Jag har ju än en gång bestämt att jag ska börja träna. Förra hösten promenerade jag jämt så jag vet ju att jag kan.. och med nya hörlurar som inte åker ur öronen så tror jag det kommer gå bättre än någonsin. Och mitt i all träningsinspiration kände jag att vad är en promenad utan schyssta kläder? Poff sa det så har jag nu ett ursnyggt set som bara väntar på att få va en del av svarvningen av mina nya spiror. Nu är det bara en sak som hindrar. Den satans foten. Kanske är det den som bidrar till mina träningstankar. Jag kan ju inte gå, så kanske är det därför jag så gärna vill. Frågan är hur stor lusten är när benen i foten satt ihop sig igen och jag är fit for fight.

Imorgon är det september! Så underbart. Emelie sa till mig att nu kan man verkligen se vilken årstidssort människor är. Man ser tjocka strumpbyxor med kängor och bredvid går någon med ballerina och liten klänning. Alla drar i sin årsid, så att den ska vara lite längre. Själv var jag ganska ensam om knäppt jacka och sjal och strumpor i helgen. Visserligen svettades jag också, men längtan till hösten blev så stark. Blir jag deprimerad, ja. Så jag mitt pucko längtar varje år trots att jag kommer ligga som ett lite knyte och lipa för att det är så mörkt. Äsh det händer nog inte nu. Jag känner mig glad.