emelie sporre

Idag är jag ensam hemma i Synneröd. Tänk att jag på riktigt fortfarande kan tycka det är lite läskigt. Det blir sån stor skillnad från när jag sover i Karlstad och har uppsikt över varje liten vrå. Här finns det massa dörrar, garderober, möbler och såna hemska grejer. Dessutom skog och massa buskar och träd i trädgården som folk kan gömma sig bakom om dom vill. Ikväll åker jag tillbaka till Karlstad efter nästan en vecka här. Men i sommar blir det längre då jag ska jobba i Kungälv och jag misstänker att det kommer bli en del ensamma nätter här då, huh hemska tanke.

Förra sommaren sov jag ensam två nätter. Det första jag fick se när jag gick ner till köket var en mus som sladdade över golvet!! Det kunde inte börja sämre, hela helgen satt jag med fötterna uppe och jag var ständigt rädd för återbesök. Detta är så fånigt eftersom det absolut värsta som skulle kunna hända är att musen nuddar mina fötter, vilket är väldigt otroligt eftersom dom är så himla rädda och krakiga. Skulle den ändå göra det så skulle jag nog inte dö av det heller eftersom den väger typ ett halvt gram.

Vi har haft lite djurbesök här genom åren. Fåglar inomhus är nog det äckligaste. En morgon när jag satt och kollade på Tippen så såg jag plötsligt en ko i trädgården. Det var också lite läskigt, men den är ändå så stor så man kan ringa någon för hjälp utan att skämmas. Det vågar man ju inte med en skata. Denna kossa var våran grannes och han fick komma och hjälpa den tillbaka till skogen. En annan gång hade vi tre gätter i trädgården. Dom åt från vår kärve och var faktiskt söta, men vi kunde ju inte behålla dom eftersom vi inte trodde att de var vilddjur. Jag kommer definitivt inte ha ytterdörren öppen som den brukar vara här på somrarna. De har ändå hänt mer än en gång att det kommit en gigantiskt hund och hälsat på och även lagt sig i hallen. Hur bär man bort en sån liksom?? Det enda djur jag vill ha i mitt hus är min katt. Men han är död. Så efter dom omständigheterna så vill jag absolut inte att min katt kommer heller.