emelie sporre

Alltså det här med cyckelbyxor. Hur (hur, hur, hur) kan jag gilla dem så mycket? Det finns ju en del saker som man är övertygad om att man inte gillar tills man plötsligt ser dem (cykelbyxor) eller smakar det (svamp). Poff så fanns dessa brallor igen och jag har inte ägnat dem en tanke sen jag skuttade runt i dem på dagis, tror att jag tyckte de var fula redan när jag började skolan. Man kan säga att de har fötts pånytt. Spankulerade runt i city idag och insåg att det inte fanns någon återvändo. Jag vill ha och det nu! Det är ju både praktiskt och snyggt! Dock fanns inte min idelcyckelbyxa någonstans så skulle jag kommer hem med ett par så skulle dom vara i spets.. Ja, det är fint, men precis innan så hade jag befunnit mig i ett sånt där dumt provrum som gör att man gråter en skvätt. (Varför gör dom såna provrum?) Ja, då kände jag helt enkelt att mina härliga lår inte riktigt är redo för ett kaslerskinn ännu.                                                                                                                                                               

Sommaren vill hålla i sig så igår cyklade jag upp till Rebecka. Jag blev rödflammig och rann av svett, men det är ju så det ska va. Vi grillade, jag åt årets hamburgare och drack årets champagne. Jättemysigt och nästa lördag är det påt igen, men då avslutas det med eurovision!! Då är det glittertema och jag ska inviga mina tuffa guldiga platådojor. Det kan vara så att det blir enda gången jag har dom på mig. För det kan bli så att jag vrickar mina fötter. Men det får det vara värt för vilket kalas det kommer bli.

Just nu undrar jag hur jag ska bli av med mitt vindruve- och mangoberoende.