emelie sporre

Min mattebok ligger och får strålning under datorn och jag hoppas det får den att kvickna till lite. Jag tycker det känns som att det bara är jag som har något intresse av att förstå. Och hur mycket till bok skulle den vara om den inte hade såna töntar som jag som läser i den. Men jag vet fortfarande inte vad x-5y+57-zy upphöjt till basen av pi är för något och det är skandal. Mamma tycker jag är duktig. Det om något ger mig dåligt samvete. Tänk om hon sett en ungdom som pluggar på riktigt. Då hade hon inte tyckt att jag var så begåvad. Jag tror faktiskt att mamma tror att jag är begåvad och jag förstår inte vad hon fått det tramset ifrån. Här sitter jag i köket medan mamma lagar mat och jag pluggar, ja givetvis gör jag det, men jag läser samtidigt Femina och tänker på hyllor, kokböcker och vaniljsås och äter lite apelsin och sen rör jag lite i bechamelsåsen så att mjölken inte ska bli bränd. Jag är rädd att det är den där upphöjda pi som får stryka med. Dumheter.

Det enda jag tänker på nu är att jag måste måste måste klara mig på lördag och komma in på någon skola, vilken som, fast inte förskola. Och så måste jag, ja jag måste måste hitta mig ett litet bo som jag kan laga mig en paj i. Och så vill jag gärna kunna äta pajen medan jag sitter på en riktig trästol. Och sen vill jag kunna ha kvar bordet och inte trolla bort det. Kanske tom ha en blomma på bordet som inte blåser i golvet när det är höst. Vilken jävla orealistisk dröm.

Och ett ps. Om någon vet varför min spotify säger att den inte kan spela för jag är offline fast jag vet ju att jag egentligen är inne så kan den säga det till mig. För nu vill jag lyssna på julmusik, typ Sunes jul som även är sunes sommar men.. äsh.