emelie sporre

Nu har jag hittat bullar i frysen och laxar i kylen. Då kunde man väl vänta sig lite sprudlande energi tillbaka. Men icke, jag undrar faktiskt hur det känns att vara sprudlande. Jag tror det känns fantastiskt. Jag kände lite sprudel iallafall när fåtöljen (ja samma gamla uttjatade fåtölj) blev min. Jag ska hämta den i Alingsås i morgon. Den är säkert skitsunkig och repig. För jag kan inte tänka positivt.

Denna vecka kommer innehålla kul grejer Jag ska på utflykt med Emelie till Marstrand. Hatten är givertvis med från Karlstad och vi ska samla material till vår bok. Nej, vi skriver ingen deckare om västkusten, utan boken är bara för oss där vi samlar allt vi tyker om. Jag ska också vara sjuksyrra med mamma på jobbet. Förra gången fick jag inte känna av så mycket dramatik kan man väl säga. Jag spillde faktiskt mest ut choklad från automaten då jag tryckte på fel knapp, men visserligen, det gör säkert äkta syrror också så lite kunskap fick jag kanske ändå. Denna gång hoppas jag iallafall på lite fler benpipor. Lite mer sos västkust med andra ord. Och så ska jag givetvis finna inre harmoni till provet på lördag. Men det kan jag nog klämma in någonstans.

Jag har faktiskt kommit på att jag inte är så himla ledsen som jag utgett mig för att vara. Visst grinar jag så jag får andnöd ibland och även om det dagligen kommer lite ledsamhet över mig så är jag faktiskt rätt nöjd däremellan. Jag skrattar varje dag så jag får ont i magen, många gånger med endast mina tankar som sällskap och det är rätt festligt. Ja alltså just magontet kanske jag inte riktigt kan nå av mig själv för så fasligt kul tycker jag inte att jag är. En natt drömde jag att en gammal gubbe i finkläder snubblade på en mattkant. Då vaknade jag av att jag låg och skrattade högt. Mer komplicerat än så behöver det inte vara.

Bilderna har inte med saken att göra. Men jag känner mig trött på alla röda trådar som måste finnas överallt.