panik och ny kompis!
Här sitter jag i och vet varken ut eller in. Jag har sovit i staaan för jag var en jazztjej igår. Jag trodde inte jag skulle vara det för jag gjorde ju högskoleprovet. Jag tålde inte riktigt stressen kan man väl kanske sammanfatta det. Jag skulle inte ha blivit förvånad om någon sagt att klockan faktist hade gått dubbelt så snabbt. Så snabbt gick tiden! Min favoritdel med tabeller och listor och grejer hann jag inte kolla på alla uppgifter i och svenska och engelskatexterna fick jag panik av när tiden tickade iväg från mig. Jag vet inte riktigt mitt resultat. Jag vill vänta och se vad det blir på riktigt innan jag skriker ut att 2.0 kanske inte riktigt är jag. Och det kommer det väl aldrig bli.
Och hallå! Ja fick en kompis igår. Vi sa lycka till till varandra och så hängde han vid min bänk när vi hade rast. Det är väl sånt kompisar gör? Han såg ut som John Locke, min favvo i lost och det var nog därför jag ville vara hans vän. Annars hade jag nog tänkt snäll gubbe. Nu var det cool kille. Nu kanske ni tänker, hur blev dom vänner vad hände?? Jo, det var som så att han var inte lika redig som jag och hade inte med sig sitt radergummi! Radergummi heter det när man gör högskoleprov. Annars duger det med sudd. Jag hade såklart med mig ett stort vitt snyggt och ganska fräscht ett och han tassade fram till mig och frågade på engelska (huh!) om jag hade ett till. Jag mitt pucko fattade såklart inte vad han mumlade om, har provet redan börjat med en muntlig engelskadel eller?
Han förstod ganska snabbt att han hade med ett pucko att göra så han bytte till svenska. Varför han skulle prata engelska överhuvudtaget fattar jag inte. Hur som, jag tittar på mitt snygga radergummi, nej jag har inget extra att låna ut, så jag lyfter det och bryter det som det grekiska lantbröd det hade kunnat vara och ger ena halvan till John. Det gick inte riktigt till så men det hade varit smidigt om det gjort det. Egentligen fick jag dra och skruva och det var inte alls bra, så han tar det och börjar dra själv och såga med sin linjal. Det går inte heller så då tar han det och lyfter det mot munnen och min haka fallar som katten i reklamen när jag sakta inser vad han gör! Han biter med sin lilla spetsiga tand och radergummit delar sig som om det aldrig gjort något annat och vi ler mot varandra för att utan ord säga, nu har vi delat, nu är vi vänner. Sen lånade han min pennvässare också och då kände jag kanske att han utnyttjaed vår vänskap lite men men. Han var tacksam iallafall och ropade på mig när vi gick ut på långrast att jag måste träffa hans fru. Hon var också så tacksam att jag så frikostigt hade delat med mig till hennes slarver. Den enda olikheten jag hann upptäcka oss emellan och som kan vara ett problem i vår vänskap är anledningen till att han gjorde provet. Det var en utmaning! Och jag hatar utmaningar.
John eller min nya vän?
Och hallå! Ja fick en kompis igår. Vi sa lycka till till varandra och så hängde han vid min bänk när vi hade rast. Det är väl sånt kompisar gör? Han såg ut som John Locke, min favvo i lost och det var nog därför jag ville vara hans vän. Annars hade jag nog tänkt snäll gubbe. Nu var det cool kille. Nu kanske ni tänker, hur blev dom vänner vad hände?? Jo, det var som så att han var inte lika redig som jag och hade inte med sig sitt radergummi! Radergummi heter det när man gör högskoleprov. Annars duger det med sudd. Jag hade såklart med mig ett stort vitt snyggt och ganska fräscht ett och han tassade fram till mig och frågade på engelska (huh!) om jag hade ett till. Jag mitt pucko fattade såklart inte vad han mumlade om, har provet redan börjat med en muntlig engelskadel eller?
Han förstod ganska snabbt att han hade med ett pucko att göra så han bytte till svenska. Varför han skulle prata engelska överhuvudtaget fattar jag inte. Hur som, jag tittar på mitt snygga radergummi, nej jag har inget extra att låna ut, så jag lyfter det och bryter det som det grekiska lantbröd det hade kunnat vara och ger ena halvan till John. Det gick inte riktigt till så men det hade varit smidigt om det gjort det. Egentligen fick jag dra och skruva och det var inte alls bra, så han tar det och börjar dra själv och såga med sin linjal. Det går inte heller så då tar han det och lyfter det mot munnen och min haka fallar som katten i reklamen när jag sakta inser vad han gör! Han biter med sin lilla spetsiga tand och radergummit delar sig som om det aldrig gjort något annat och vi ler mot varandra för att utan ord säga, nu har vi delat, nu är vi vänner. Sen lånade han min pennvässare också och då kände jag kanske att han utnyttjaed vår vänskap lite men men. Han var tacksam iallafall och ropade på mig när vi gick ut på långrast att jag måste träffa hans fru. Hon var också så tacksam att jag så frikostigt hade delat med mig till hennes slarver. Den enda olikheten jag hann upptäcka oss emellan och som kan vara ett problem i vår vänskap är anledningen till att han gjorde provet. Det var en utmaning! Och jag hatar utmaningar.
John eller min nya vän?
Kommentarer
Trackback
