mmmm

Jag åker tåg. Det är femtio minuter försenat. Men jag har musik i öronen och dator några minuter till. Jag har varit hos mamma och pappa för jag var tvungen att åka dit. Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv och tänkte att Synneröd blir bra att vara i ett tag. Synneröd är bäst. Jag har vilat och badat och bakat och ätit och sovit och gråtit och handlat och skrapat triss och firat födelsedag och gått och skrattat och haft det väldigt bra.

Jag har lite smått försökt förklara och sätta ord på hur jag känner efter all turbulens men det låter så flummigt så jag vill inte. Det blir skämmigt liksom, men lite kort så känns det som en jättetung tyngd har lämnat mig och jag känner mig så lugn och bekväm i mig själv. Skitskumt. Jättekonstigt känns det, för jag har alltid haft mer eller mindre trassel i mitt huvud och klump i magen inför mycket men det finns inte nu. Nu har jag ju visserligen varit ledsen men inte med samma djup för det har samtidigt funnits en enorm lättnad över att jag känner mig så säker. Alltså förlåt alla klyshor, på riktigt, det är pinsamt så jag hoppas jag unvikit några. Det går bara inte att beskriva hur glad jag är att få känna mig bekväm i mig själv. Att inte tycka om sig själv är så hemskt och när allt i en strävar åt olika håll gör det så ont så man vill krypa ur kroppen. Det blir som ett fängelse och nej! min kropp kanske inte har förvandlats till mitt tempel hahaha men ett litet torp iallafall och det får duga.

och lite konkreta saker
Jag har börjat läsa natur b nu, idag. Inte för att jag vill eller bryr mig särskilt mycket utan för att jag måste. Alltså, molekyler? Vad ska jag med er till, ursäkta men jag vill inte veta hur många elektroner ni pyntar er med eller om ni kokar vid -5 grader, förlåt med jag vill inte veta. Men nu måste jag veta för jag ska skriva några diagnoser och redovisningar varje vecka och skicka till en Renate. Jag ska även göra labbar hemma (hemma!!??) hahaha va? På rikktigt vill dom att jag ska göra labbar hemma. Jag kan inte säga det nog många gånger. Jag kunde ju inte ens göra dom tillsammans med andra och lärare i samma klassrum. Men jag ska bli sjuksköterska så det är bara något som jag ska igenom. Jag vet äntligen precis vad jag vill och jag har aldrig känt mig såhär motiverad. Jag var med mamma på jobbet häromdagen. Jag fick ha snygga gröna kläder och tuff lila badmössa. Hon är ju narkossköterska så jag kände att nu vill jag faktiskt vara med och se en mage eller en hjärna eller vad dom kan tänkas operera. Jag hade otur. Det var varken mage eller hjärna utan bara en ynka kroppsdel som skulle tas bort och det orkade jag inte vänta på. Jag tog fikarast istället och drack varm pulverchoklad ur maskinen och kände mig som en äkta sjuksköterska. Det var kul att känna så och jag kände att mitt liv kan bli rätt bra.

Kommentarer
Postat av: Lotta

Härligt Emmelie!

Vem vet - kanske molekylernas liv trollbinder dig. Kanske är det mer spännande än du minns!

Lycka till!

/Lotta

2010-09-22 @ 07:53:54
Postat av: emelie sporre

tack!

haha ja jag kanske ångrar mig och känner att kemist är ju det jag bara måste arbeta som! eller forskare inom fysik..

2010-09-22 @ 12:18:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0