emelie sporre

Mina nya vinterdojor gör att jag vill gå ut. Jag fick dom av mamma när jag var hemma förra veckan. Hon köpte svarta knytdojor. Tuffa, men hon var rödd att hon skulle vilja sparka på saker när hon tog dom på sig. Jag vet inte hur stark lusten har varit till det men hon har låtit bli. Mina känner jag mig inte alls sparksugen i. Jag känner mig bara fin.

Jag läser om åska, ström, biologisk jämvikt och solaktiviteten idag. Det är.. tråkigt. Faktiskt. Det borde vara intressant men jag tror att jag tycker det är tråkigt för att jag inte kan fatta att det är på riktigt. Att solen är en stjärna liksom.. eller ett brinnande eld klot eller vad dom säger. Jag ser bara en sol. Som ibland är synlig och ibland gömmer sig bakom moln. Jag uppdaterar min brevlåda på kurssidan varje minut ungefär för att få svar på min laboration. Det är så rysligt spännande. Jag tycker det fungerar okej att läsa på distans. Men jag känner kanske att jag inte riktigt gör det i det tempot som man ska. Jag tycker det är svårt att läsa och ta in faktan när jag kan jobba på istället. Det negativa blir ju att jag inte minns vad jag läst. Jag ska börja på sista kapitlet nu, det är inte okej. Det skulle varit okej om jag var en snabbläsare, men jag är en långsam läsare vilket betyder att jag inte kan ha läst så mycket. Skit!

Och! Efter att jag bestämde mig för att sluta på universitet har jag inte ångrat mig en enda gång. Jag får fortfarande lite rys när jag tänker på sekunden det gick upp för mig att jag kan sluta, jag är inte dögammal, jag hinner. Det var så himla konstigt, allt gick så snabbt.

Nä, hejdå. Nu ska jag läsa om... RADONGAS! Äntligen!