emelie sporre

Igår fick jag ett litet ryck. Man ska bara ha saker i sitt bo som man tycker om. Jag tycker inte att man ska ha något som gör en irriterad. Såklart. Jag tittade på min fönster. Där hängde en, visserligen fin, men släckt julstjärna. Sladden låg snett över hela fönsret eftersom jag inte riktigt kommit mig för att sätta dit en liten spik. Jag har en julsvacka. Tycker inte alls det är lika kul som förr. Jag avslöjade en julkapp för Johanna som jag hade köpt till henne. Jag har ju tappat det helt. Jag har köpt en tråkig sak till mamma men som jag vet att hon vill ha. Då kändes det som pricken över i att ta bort det fjösiga julpyntet jag hade. Allt eller inget. Har jag inget tomtelandskap på byrån eller krans på dörren så behöver jag inte ha en stjärna heller. Just i år. Nästa år kanske jag går all in, redan i november. Det får vara så. Jag är ju trots allt i en ålder mellan ung vuxen och en riktig äkta vuxen. Och det är väl periodern som man kan göra såna här dumheter som julstrejk.