Tack och heej!
Några små dagar kvar till nytt år. Jag som älskar omstarter. Nu kommer den största. Så nu ska jag göra massa saker som jag inte lyckats med i år. Och göra saker igen som varit bra.
Det har hänt lite 2011. När man tänker efter. I, till och från, kronologisk ordning.
Jag blev singel på riktigt. Och klarade mig ju fint själv. Den viktigaste lärdomen 2011 kom nog redan där.
Började läsa till sjuksyrra i Borås, trivdes som fisken men förflyttades till Gbg:s universitet. Där träffade jag finfina människor, både okända och kända för mig. Och även om det gick bra, det var ju roligt, allting. Så trillade jag, lite otippat, ner i den mörka äckelgropen. Jag kände som tur var igen den fort. Tänkte att jag inte har en dag till där att göra och gjorde mitt debutbesök hos en psykiatriläkare. Han var så himla trevlig och det var tack vare honom jag fick träffa den festliga doktorn Urban som ville kika på mitt blod. Nu har jag föresten kollat upp det igen och Urban säger att vi inte kunde skylla allt på blodet, för det var ganska okej.
Men sen, sen har det varit bra igen. Med en del dippar. Som visserligen har blåsts upp till enorma proportioner men ändå inte tryckt ner ryggraden i röven. Jag vet inte om det är ett uttryck som används, men det passar här, tror jag. Lite olycklig kärlek genom året. Och det är ju bra att veta hur det känns. Om man ska fortsätta på den positiva banan jag tänker att jag ska börja med. Och i allt detta, så har jag lärt mig att våga berätta mer och mer för mina närmaste. Snart har jag inte en enda hemlighet kvar som bara jag vet. Väldigt, väldigt konstigt för en sån som jag som spelat så väldigt mycket amatörteater.
Jaha, slutkläm? Finns ingen, jag är nöjd med året. Aldrig haft så många toppar och dalar på ett och samma år. Det mest händelserika och viktigaste hittills. Hur vidrigt det än har varit ibland har det aldrig varit så vidrigt som 2010. Och det var ju det viktigaste som hände det året. Äh, nu försöker jag bara få till ett slut. Jag menar att ur skit så kommer det oftast mindre skit, kanske till och med lite solsken. Äh, lägg ägg.
Det har hänt lite 2011. När man tänker efter. I, till och från, kronologisk ordning.
Jag blev singel på riktigt. Och klarade mig ju fint själv. Den viktigaste lärdomen 2011 kom nog redan där.
Började läsa till sjuksyrra i Borås, trivdes som fisken men förflyttades till Gbg:s universitet. Där träffade jag finfina människor, både okända och kända för mig. Och även om det gick bra, det var ju roligt, allting. Så trillade jag, lite otippat, ner i den mörka äckelgropen. Jag kände som tur var igen den fort. Tänkte att jag inte har en dag till där att göra och gjorde mitt debutbesök hos en psykiatriläkare. Han var så himla trevlig och det var tack vare honom jag fick träffa den festliga doktorn Urban som ville kika på mitt blod. Nu har jag föresten kollat upp det igen och Urban säger att vi inte kunde skylla allt på blodet, för det var ganska okej.
Men sen, sen har det varit bra igen. Med en del dippar. Som visserligen har blåsts upp till enorma proportioner men ändå inte tryckt ner ryggraden i röven. Jag vet inte om det är ett uttryck som används, men det passar här, tror jag. Lite olycklig kärlek genom året. Och det är ju bra att veta hur det känns. Om man ska fortsätta på den positiva banan jag tänker att jag ska börja med. Och i allt detta, så har jag lärt mig att våga berätta mer och mer för mina närmaste. Snart har jag inte en enda hemlighet kvar som bara jag vet. Väldigt, väldigt konstigt för en sån som jag som spelat så väldigt mycket amatörteater.
Jaha, slutkläm? Finns ingen, jag är nöjd med året. Aldrig haft så många toppar och dalar på ett och samma år. Det mest händelserika och viktigaste hittills. Hur vidrigt det än har varit ibland har det aldrig varit så vidrigt som 2010. Och det var ju det viktigaste som hände det året. Äh, nu försöker jag bara få till ett slut. Jag menar att ur skit så kommer det oftast mindre skit, kanske till och med lite solsken. Äh, lägg ägg.
Kommentarer
Trackback
