En semla tack
8 semlor har jag hunnit med och fettisdagen har ju inte ens börjat. Förra året blev det runt 20 och det låter ju sjukt mycket och ändå har jag försökt hålla igen. Jaja det var inte detta jag skulle skriva om. Men det är ju tankar som aldrig är särskilt långt bort så inte konstigt att jag måste skriva en semmelrad eller två ibland.
Skolan är fortfarande rolig. Jag vill nästan vara där mer. Sen är det annat som är allt utom roligt. Så är det ju för alla. Men man har ju bara sig själv att jämföra med och även om jag vet att andra har det tusen gånger sämre så hjälper det ju inte mig. Inte så länge. Hur mycket man än vill. Det är lättare att jämföra med dom som har det bättre. Fast det vet man ju inte heller något om. Ingen vet ju egentlligen någonting om någon på riktigt riktigt. Även om jag säger si och så så säger jag ju aldrig allt. Ibland kan jag tänka på mig själv utifrån och vad som hänt genom åren och jag vet, det låter ju oroväckande och schizo och det kanske det är i och för sig.. i alla fall man tänker på saker som man gått och grubblat över men aldrig delat med någon och man inser vad mycket man går runt och bär på som bara man själv vet om. Det behöver ju inte vara stora hemligheter, jag tänker mer på alla tankar som man medvetet eller omedvetet håller för sig själv. Jag har nog en del av båda sorterna. Kan berätta det mesta om någon frågar rakt ut men frågar ingen så har jag inget behov av att lufta dom heller. Det kluriga är ju att veta vilken sort folk är. Fast ett sätt att ta reda på det är ju ändå att fråga.
Skolan är fortfarande rolig. Jag vill nästan vara där mer. Sen är det annat som är allt utom roligt. Så är det ju för alla. Men man har ju bara sig själv att jämföra med och även om jag vet att andra har det tusen gånger sämre så hjälper det ju inte mig. Inte så länge. Hur mycket man än vill. Det är lättare att jämföra med dom som har det bättre. Fast det vet man ju inte heller något om. Ingen vet ju egentlligen någonting om någon på riktigt riktigt. Även om jag säger si och så så säger jag ju aldrig allt. Ibland kan jag tänka på mig själv utifrån och vad som hänt genom åren och jag vet, det låter ju oroväckande och schizo och det kanske det är i och för sig.. i alla fall man tänker på saker som man gått och grubblat över men aldrig delat med någon och man inser vad mycket man går runt och bär på som bara man själv vet om. Det behöver ju inte vara stora hemligheter, jag tänker mer på alla tankar som man medvetet eller omedvetet håller för sig själv. Jag har nog en del av båda sorterna. Kan berätta det mesta om någon frågar rakt ut men frågar ingen så har jag inget behov av att lufta dom heller. Det kluriga är ju att veta vilken sort folk är. Fast ett sätt att ta reda på det är ju ändå att fråga.
Kommentarer
Trackback
