emelie sporre

Idag har jag genomlidit första seminariet. Den första obligatoriska saken är avklarad och det känns ju fantastiskt. Vi pratade i tre timmar och ja, det gick ju vägen! Det är en så knäpp känsla att det känns så rätt. Och alla känns lika motiverade och det är så festligt. Jag och Helena tänkte igår diskutera sjuksköterskeyrkets historia men istället för att prata om det så pratade vi mest om hur intressant det var. Så visserligen hann vi ju aldrig diskutera det intressanta men det kommer. Under seminariet fick jag berätta hur jag såg på yrkets utveckling och vad jag ansåg kommer ha betydelse i framtiden. Och så snurrade jag in mig i vad jag anser som professionellt och det hade jag inte kanske inte tänkt igenom sådär jättenoga. Jag fick även till något om psykiatrins vikt i sjukvården och det är väl inget jag vet något om men hon verkade vara nöjd med mitt virrande. Det är det som jag ändå gillar med seminarium, man säger något som man funderat på och så reder det ut sig mot slutet.

Och vilken semla jag åt idag! Jag och Josefine firade oss själva med universums bästa uppfinning. Det var inte vilken semla som helst heller, utan en semla med wienerbrödsbröd! Vilken makalöst fluffig bulle, har aldrig sett det förrut men det var ju lika fantastiskt som det låter. Vi tror att det ligger mycket forskning bakom detta underverk eftersom det är just ett underverk.