Tänk om magen snackar skit

Jag har ett fint kök. Men ändå smular jag ner på golvet. Sånt förändras inte så mycket även om man flyttar på sig. Allt annat förändras radikalt. Jag har några punkter i livet, kan vara en dag, eller några veckor, som jag känner att något hände. Jag blev inte någon annan. Men jag fick en till bit av mig själv. Typ. Det låter så pretentiöst, men det blir ju lätt så. Och då får det vara det. Jag gillar att tänka på dom stunderna. Det är tyvärr inte bara roliga upplevelser, men det är ju desvärre det jobbiga som sätter djupare spår.

Man blir äldre för varje dag och livet blir större för varje dag. Allting känns större. Man trodde ju det skulle bli tvärtom. Under gymnasietiden ville jag inte bli vuxen för jag var rädd att jag skulle acceptera hur livet såg ut. Ungefär. Nu är jag ju inte så himla vuxen nu heller men några år till har det ju blivit och jag kan väl säga som så att jag inte längre har samma behov av att vara arg och misstänksam, men tankarna har ju inte försvunnit. Jag har ju inte glömt. Man kan säga att man kompletteras hela tiden med erfarenheter som man förhoppningsvis drar lite lärdom av och det är det som enligt mig är livet. Alla beslut man fattar, även dom man inte fattar, förändrar livet och man har liksom inget val. Man vet inte vad som blir bäst, något kanske är bäst nu men som blir sämst i framtiden. Eller tvärtom. Man får gå på magkänsla. Jag har gått på magkänsla. "Bara en liten, liten magkänsla känns bra är det nog ett bra beslut trots alla andra tvivel." Säger Helena. Och hon är smart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0