en fågelsång
Jag älskar Göteborg. Jag älskar att det är min stad nu. Att äntligen få promenera runt utan att vara på besök. Det känns fortfarande konstigt, overkligt. Jag njuter av att åka spårvagn. Jag tycker det är rogivande. Sant. Jag tycker om alla olika människor man ser överallt. Jag tycker till och med om när det blåser och regnar. Då förstår ni hur vrickad jag har blivit. Och Göteborg blir så romantiskt för jag har köpt spotify. Nu kände jag att hela min text blev lite konstig, det blev så.. modernt. Men nu kan jag lyssna på den musik som passar och det är inte alltid gagas senaste är det bästa. Ganska ofta kan den vara det, men inte jämt. Jag brukar sätta mig långt bak i vagnen och spana. Det blir en film då, på riktigt.
Men man ska aldrig tro att man har kontroll på en spårvagn. Dom lever sitt egna liv. Eller nej, dom gör ju inte det. Antaglien lever dom ett liv som man borde kunna ha en ganska stor inblick i med hjälp av tidtabeller och kartor men jag är inte riktigt där än. Jag ska aldrig åka sexan om det inte är från skolan. Jag kommer helt enkelt inte hem om jag åker från en annan hållplats. Jag har skrivit om det förrut. Idag hände det igen. Jag går in, sätter mig, tittar ut och åker. Åt fel håll. Det borde räcka för att jag ska inse felet. Men jag sitter där och dagdrömmer tills jag inser att det är fel håll. Jag tyckte det var kul. Jag ville berätta men vem skulle jag berätta för. Det är ju inte direkt en rolig historia.
Och för att spä på romantiken lite så åt jag frukost med Sandra och Carita idag. Jenny kunde inte komma för hon hade blivit.. inlåst. Vem blir inlåst på riktigt? Man tror inte att det finns. Men hon satt fast. Och hyresvärden pratade med henne genom brevinkastet. Alltså det är hemskt. Men så himla roligt också. Det var synd om henne att hon inte fick någon frukost men hon fick ju en rolig historia. Inte dåligt heller. Om jag fick välja mellan en rolig historia och en fruksot så skulle jag tveka men ändå välja den roliga historian. Den har man kvar och så kan man äta frukosten till lunch.
En uppäten frukost är bland det fulaste som finns.
Men man ska aldrig tro att man har kontroll på en spårvagn. Dom lever sitt egna liv. Eller nej, dom gör ju inte det. Antaglien lever dom ett liv som man borde kunna ha en ganska stor inblick i med hjälp av tidtabeller och kartor men jag är inte riktigt där än. Jag ska aldrig åka sexan om det inte är från skolan. Jag kommer helt enkelt inte hem om jag åker från en annan hållplats. Jag har skrivit om det förrut. Idag hände det igen. Jag går in, sätter mig, tittar ut och åker. Åt fel håll. Det borde räcka för att jag ska inse felet. Men jag sitter där och dagdrömmer tills jag inser att det är fel håll. Jag tyckte det var kul. Jag ville berätta men vem skulle jag berätta för. Det är ju inte direkt en rolig historia.
Och för att spä på romantiken lite så åt jag frukost med Sandra och Carita idag. Jenny kunde inte komma för hon hade blivit.. inlåst. Vem blir inlåst på riktigt? Man tror inte att det finns. Men hon satt fast. Och hyresvärden pratade med henne genom brevinkastet. Alltså det är hemskt. Men så himla roligt också. Det var synd om henne att hon inte fick någon frukost men hon fick ju en rolig historia. Inte dåligt heller. Om jag fick välja mellan en rolig historia och en fruksot så skulle jag tveka men ändå välja den roliga historian. Den har man kvar och så kan man äta frukosten till lunch.
En uppäten frukost är bland det fulaste som finns.
Kommentarer
Postat av: Frida
Åh frukost. Och nu blev jag sugen på scones!
Trackback
