jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har
Jag skriver en text som jag skulle spy över om jag såg den för 6 år sen. Förhoppningsvis skulle jag känna mig lite stolt också. Men lite spya skulle nog ändå komma upp. Jag tänker ganska ofta på den tiden och skriver lite om det ibland. Nu skriver jag inför ett seminarium. Man måste ju få utnyttja sina erfareher ibland, det är väl därför man har dom?
Jag skriver om det absoluta nödvändiga i att ha det lite skitigt ibland. Jag skriver om hur man ska rädda någon ifrån det onda om den inte vill bli räddad. Det onda kan ju ge dubbel lycka senare. Kanske efter några år. Är det då en räddning? Kanske en stjälpning? Om man ser utifrån ett längre perspektiv. Åh vad jag hatar det perspektivet.
Jag var 17 och ser ju ganska glad ut. Säg inte att jag har fått allt om bakfoten!?
Jag skriver om det absoluta nödvändiga i att ha det lite skitigt ibland. Jag skriver om hur man ska rädda någon ifrån det onda om den inte vill bli räddad. Det onda kan ju ge dubbel lycka senare. Kanske efter några år. Är det då en räddning? Kanske en stjälpning? Om man ser utifrån ett längre perspektiv. Åh vad jag hatar det perspektivet.
Jag var 17 och ser ju ganska glad ut. Säg inte att jag har fått allt om bakfoten!?
Kommentarer
Trackback
