emelie sporre

Idag bakade jag åt mina tanter. Dom sa att det var gott, men jag hittade en gömd bit i en kaffekopp. Jag tror inte det var meningen att den skulle hamna där. Och jag tolkar som jag vill. Man blir både glad och ledsen. Man får hur mycket beröm som helst, det är kul, men man blir ledsen av denna konstanta oro vissa känner. Oro för allt. Och ibland inte för något. Jag vill inte ge massa medicin. Jag ger dom hellre lite ägglikör. Då ruskar dom lite på huvud säger oj, och ler. Och bara dom ler eller skrattar så känns allt bättre för mig också.