emelie sporre

Jag kom att tänka på helgon.net- inga helgon direkt idag och fick ett sånt där åhnej.. över mig. När man måste säga åhnejet högt. Även om man sitter själv. Det verkar inte finnas kvar. Lite tråkigt, mest skönt. Jag tänkte att kanske finns jag kvar. Kanske finns alla kvar. Jag skulle så gärna vilja sätta mig, hur många dygn det nu skulle ta, och läsa igenom allas dagböcker. Antagligen skulle jag gråta mig igenom det mesta. Vad mycket hemskheter alla skrev. Varför hade inte alla föräldrar ett hemligt helgonkonto. Nu tänker jag slappna av lite, var lite glad. Men det gick ju inte då. Och i allt det där så hittade vi ju varandra. Och det är fortfarande mina kompisar idag. Så nåt bra var det väl.