emelie sporre

Det är kul att åka hem till Synneröd ibland. Vi kom in på Lotta på Liseberg och ser Malena Ernman sjunga Disney med den slibbiaste i Poodles. Oj. Det ser verkligen jätte jättekonstigt ut. Han har svara skinnkläder med flames på ryggen och sjunger innerligt och försöker se berörd ut, han kanske är det också. Hon ser ut, ja hon ser väl ut som vanligt, kanske inte som en liten skör Bell eller vem det är hon ska vara. Det var iallafall flamesen jag skrattade mest åt. Det får man absolut inte ha på ryggen. Pappa undrade vad som var roligt, jag berättade. Vi tycker inte samma. Han berättade att han vill ha flames på hjälmen när han kör sin väspa/motorcykel/moped eller vad det kan vara. Det är roligt. Jag vill vara ett snällt barn och jag börjar genast googla flames klistermärke. Mammas onda blick i periferin. Det är ju inte du som behöver åka där bak ibland. En mening som började med ett fräsande men hinner övergå i besvikelse. Och på en sekund är hon borta. Men pappa med flames, förlåt men jag kan verkligen inte låta bli.