emelie sporre

Jag kan inte ta mig för någonting för jag väntar på en fixargubbe. Ta mig för. Säger man ens så nuförtiden. Han ska byta en sak på min toalett och jag känner mig så obekväm. Vad ska jag göra när han är här? Det är det jag tänker på nu. Man känner sig fånig om man står i dörren och hänger, för vi kommer ju knappast ha något att prata om. Och man känner sig inte så kul när man sätter sig i ett annat rum som om han inte finns. När jag har besök som dessa brukar jag cirkulera runt lite. Nu blir det mellan köket och rummet. Då går jag förbi toaletten och kan fråga om han behöver hjälp? Om han är klar snart? Nej jag kan inte hjälpa honom, och nej klar snart låter som han sitter på toan. Jag kanske kan fråga om det går bra. Ja det ska jag göra. Hoppas han inte lånar toaletten sen. Det gjorde en annan fixargubbe en gång. Då kände jag mig ännu mer obekväm. Där satt jag och låtsasskrev på datorn medan han kissade på min toalett. Men jag är inte så finkänslig så jag tyckte det var ganska roligt.

Hela garderoben fick vändas ut och in för snart kommer Emelie och då måste jag ha min tuffa Guns´n´Roseströja på mig. Nu är det inte bara hatt som ingår i uniformen. Den är lite kort och visar magen ibland och det är det fulaste som finns (bland mycket annat) men trycket på bröstet kompenserar.