emelie sporre

Det är så konstigt att besöka en stad som varit sin. Nu är man gäst. Man känner inte samma gemenskap med dom andra. Lite utanför. Jag har smsbiljett på tunnelbanan. Jag går på samma gator men dom ser inte likadana ut. Åh nej nu börjar jag med mina klyshor. Skitsamma. Det var ju här jag försökte bo i över två år. Nu inser jag att jag faktiskt gjorde det. För det finns så mycket kvar av mig här. Det är så. Jag saknar stockholm så det gör lite ont. Jag får ont när jag tänker på dagar jag hade och jag blir varm när jag tänker på andra dagar här. När jag flyttade härifrån var det för att det var för jävla långt från göteborg. Och det är det fortfarande. Men det är i göteborg jag måste bo. Stockholm blev aldrig riktigt mitt.