emelie sporre

Det skulle ju bli en riktig kalashelg men pluggeriet fick förtur. Kalas kommer egentligen före men just helgen innan sista tentan innan sommaren, då får man omprioritera lite. Men ikväll ska jag svänga runt. För jag mår dåligt nu. Jag blandar ihop varenda organ och hormon och är i den fasen när man känner att ingenting sitter. Fast egentligen kan man ganska mycket. Det är då man behöver göra sig fin och gå ut och dansa. För det är i denna fasen man känner sig som fulast. Särskilt om man pluggar i Synneröd och har glömt ombyte. Då tar man på sig kläder man trodde var kastade för många år sen. Man fryser och har ingen snygg mörkblå tröja att slänga på sig men väl en fleace som man mår illa av efter några minuter eftersom man blir så äckligt varm. Utöver det så är det himlen att vara här och läsa nångång ibland. Mamma lagar mat och kan berätta om matstrupen. Hon kan säga att jag är larvig som inte vill läsa om tjocktarmen för att jag tycker den är äcklig, så jag läser det också. Jag har märkt att såntdär inte anses som äckligt alls på sjukhus och jag är så rädd att jag ska bli en sån också. Jag tycker ändå det hör till vanlig hyffs. När en stomipåse sprack visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är bara så konstigt alltihop.