emelie sporre

Om det är stereotypiskt på sjukhus? Ptja.

Hamnade under frukosten på samma bord som min sjuksköterskestudent-kompis och två läkare modell äldre. En bra frukost, kul att prata med lite annat folk ibland. Vi pratar resor och dom frågar lite om Peru och det jag inte vet hittar jag på, man vill ju inte verka helt bakom flötet. Dom reagerar normalt. Intresserade men gick inte i taket av mina äventyr. Men.. man reagerar ju lite olika.

Läkaren börjar berätta om sin jordenruntresa på 80-talet. Han berättar om hur han simmat och sett hajar (som typ är det mest spännande som finns) och sett blod i vattnet! Han blev överfallen av en noshörning (jag älskar savanndjur) och hur han vaknat och sett solen gå upp vid Mount Everest. Då ser jag plötsligt mig själv utifrån. Hur jag, liten student, sitter framåtlutad med hakan i handflatan och säger wow. Jag säger alltså wow! 7 år? Är inte noshörningar jättefarliga? Och hornet? Var du inte rädd? Vad häftigt med berg, det skulle jag också vilja se. Vad håller jag på med? Mina hajkommentarer ska vi inte gå in på.