Tick tick
En halvtimme för tidig. Efter tre veckor på östra sjukhuset har jag glömt att spårvagnen tar 20 min. Som en färsking. En helg i Karlstad var bra avslut på min praktik. Jag är peppad (fult ord men ibland är man såna med) inför uni nu. En jädra massa diagnoser ska tryckas in. Och jag har ett nytt sätt att anteckna. Som en snilleblixt kommer jag nu glida igenom föreläsningarna. Kanske med hull och hår. Jag borde klippa mig. Sanna skulle göra det i helgen, men vi sov bort vår tid. Vi gick på fest och jag skulle nog vilja säga att det var vi som fick igång golvet denna gång. Gör man inga vidare stordåd får man vara stolt för det som händer. Och detta hände!
Idag ska min ungkarlslya städas bort. Det ska bli det där adventsfint som folk säger. Jag har aldrig haft det adventsfint i någon lägenhet förr, eftersom jag aldrig spenderat någon tid där. Men nu bor jag ju här, på riktigt.
Jag känner mig tramsig nu. Jag väntar på att en kompis ska komma hit och ropa Emelie. Jag väntar på att berätta saker. Jag väntar på att lyssna på vad dom har haft för sig. Och givetvis väntar jag på att få lära mig allt om kranskärlssjukdomar. Men fortfarande har ingen kommit, säg för gudarnas skull att jag inte gått till fel sal igen. Det skulle kännas som ett hån!
Idag ska min ungkarlslya städas bort. Det ska bli det där adventsfint som folk säger. Jag har aldrig haft det adventsfint i någon lägenhet förr, eftersom jag aldrig spenderat någon tid där. Men nu bor jag ju här, på riktigt.
Jag känner mig tramsig nu. Jag väntar på att en kompis ska komma hit och ropa Emelie. Jag väntar på att berätta saker. Jag väntar på att lyssna på vad dom har haft för sig. Och givetvis väntar jag på att få lära mig allt om kranskärlssjukdomar. Men fortfarande har ingen kommit, säg för gudarnas skull att jag inte gått till fel sal igen. Det skulle kännas som ett hån!
Kommentarer
Trackback
