Nov. 29
Jättebra föreläsning idag. Depression, mani och självmord var punkterna. Låter inte jättemuntert men det är föreläsningar som denna som jag faktiskt kan sitta och lyssna på aktivt i tre timmar. Utan mat i magen, utan cola. Men det funkar ändå. För jag tycker det är det mest intressanta ämnet i världen och jag vill mer än innan jobba inom psykiatrin. Men ändå, ändå händer det som inte får hända. Jag gör något dumt; jag tittar på min kära granne Miriam och får ett förfärligt anfall. Samtidigt som psykiatriläkaren pratar på så börjar det bubbla inom mig. När man absolut inte får. Det sipprar ut tårar från ögonen eftersom inget ljud får komma från munnen. Det kommer konstiga ljud ändå eftersom all kraft går åt till att inte öppna munnen. Här pratas det liv och död och jag kan inte sluta. Och jag skäms. När attacken går över och jag får fokus på det hon egentligen säger. Man får absolut inte göra så. Och det är precis därför det händer. Men sen, sen kom jag ur det och blev flitig igen. Satan vad flitig jag var idag.
