Gubben och jag

Jag satt bredvid två trevliga gubbar idag på bion. En av dom var min pappa och det var honom jag gick dit med. Den andra var okänd men jag kände ändå hur trevlig han var. Han sa hej när han satte sig. Under reklamen innan sprang killar på väggar och hoppade tjugo meter. Alltså uppenbart nåt fuffens bakom men han tyckte det var duktiga killar detdär. Man skulle kunna tro att han skulle bli ett störande moment när man själv försöker se på filmen men nej han gjorde liksom det lilla extra. Sa oj eller nejmen när det hände nåt extraordinärt. Skrattade och jag märkte hur jag skrattade med. Jag måste lära mig att själv förstå när något är roligt. Det sas nåt klokt om att när man är med den man älskar så är döden långt bort (typ) och då sa han mm ja. Han höll med så många gånger när det sas nåt bra. Det tyckte jag var fint. Sen att han hade virrat runt sin claes ohlssonpåse runt handen under hela filmen, ja men det är en söt gubbe det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0