en vecka
Jag var i Paris i veckan. Saknat Emelie som satan och det var helt fantastiskt underbart att få träffa henne igen. Vi lyckades hålla det hemligt ända tills vi plingade på dörren. Då var vi tvunga att visa oss. Hon blev glad. Vi hade som tanke att strunta i att vi var i just Paris och bara umgås och prata så mycket vi kunde. Men Josefine är bra på att luras. Emelie jag skulle gärna vilja äta på resturang vid eiffeltornet ikväll. Jag höll på att trilla av stolen. Som om det var världens sämsta idé. Vi stannade hemma hos Emelie, med ostar, korvar och vinare. Låg som fyra packade fiskar i en säng. Mysigt men lite paniksparkar och armbågar på stackars Josefine.
Sen blev det onsdag. Som startade på värsta tänkbara sätt. Min kusin hade gått bort under natten. Det är overkligt och blir inte mer verkligt när man befinner sig så långt borta. Josefine och Emelie, dom är fina. Jag fick gråta och skaka och tänka. Jag befann mig långt borta i tankarna men tog mig igenom dagen med promenad från Triumfbågen-eiffeltornet-louvren. Det var en kall, solig dag och Paris var fint. Jag var med två av mina närmaste vänner och resan blev fin, men sorglig.
Nu är jag hos mig igen. Firade Johannas examen igår med en fest. Upp och ner i dom där känslorna. Och så kommer söndagen och det har hänt så mycket den senaste veckan så det är skönt att få vara ensam nu. Vet inte vad jag ska göra eller ta vägen riktigt. Borde kanske inte vara själv men jag måste det. Nu är det fullt schema i tre veckor vardag som helg och jag behöver vila. Tänka på riktigt och inte förtränga. Det blir en konstig dag.
Sen blev det onsdag. Som startade på värsta tänkbara sätt. Min kusin hade gått bort under natten. Det är overkligt och blir inte mer verkligt när man befinner sig så långt borta. Josefine och Emelie, dom är fina. Jag fick gråta och skaka och tänka. Jag befann mig långt borta i tankarna men tog mig igenom dagen med promenad från Triumfbågen-eiffeltornet-louvren. Det var en kall, solig dag och Paris var fint. Jag var med två av mina närmaste vänner och resan blev fin, men sorglig.
Nu är jag hos mig igen. Firade Johannas examen igår med en fest. Upp och ner i dom där känslorna. Och så kommer söndagen och det har hänt så mycket den senaste veckan så det är skönt att få vara ensam nu. Vet inte vad jag ska göra eller ta vägen riktigt. Borde kanske inte vara själv men jag måste det. Nu är det fullt schema i tre veckor vardag som helg och jag behöver vila. Tänka på riktigt och inte förtränga. Det blir en konstig dag.
Kommentarer
Trackback
