emelie sporre

det tog bara stopp. jag satt och pluggade dagen innan julafton. peppad. eftersom jag hade all tid i världen. när jag inte har all tid i världen försvinner inspirationen. jag vill inte lära mig när jag måste. jag vill lära mig när allt jag lär mig är en bonus. jag vill bestämma själv. idag satt jag på göteborgs stadsbibliotek. blev irriterad på folk som skrattade. jag kände mig som en förstoppad käring. jag vill vara den som skrattar på biblioteket. jag vill vara den som bibliotikaren säger dämpa dig till. nu satt jag dämpad. och det var så tråkigt. jag tog mitt pick och pack, köpte en smörgås med faktiskt lagom mycket smör på och åkte till pedagogen istället. det tysta rummet. här är det dämpat på riktigt. ingen som har roligare än någon annan. grannen räknar matte med en miniräknare med jättemånga knappar. jag har nog roligare än hon. det blåser ute och jag känner inte av någon vår i luften. min näsa är ganska tiltäppt så det kan vara därför. mitt huvud är fullt av snor tror jag för jag kan inte tänka. jag blir socialt självdestruktiv. allt man inte ska göra hinner jag med på en kafferast. det blöder inte. det vore konstigt. men att fucka upp sin hjärna, det är inte så skönt heller.

skillnaden på då och nu är att jag inte tillåter tankar ta över mig. jag ska träffa magda, miriam och helena idag. det ska bli roligt. så. och jag har nytvättat hår. nu kör vi på med lite bukspottskörtel, MS och blodförgifting innan dagen tar slut.