emelie sporre

Den där söndagsångesten är inte att leka med idag. Inte ångesten inför måndagen, då får man ju en ny chans. Det är alltid gårdagen. Fånga gårdagen, men det är ju alltid för sent. Jag skulle grilla korv idag, se på spännande grejer på film. Leka med en hund. Men jag valde att dra täcket över huvudet. Det brukar sägas att det är bättre att ignorera det, träffa folk istället. Men jag behöver vara själv. Vilket jag inte varit många minuter de senaste veckorna. Jag sov till eftermiddagen. Lagade lite mat och sov lite till. Nu ska jag snart sova igen. Kass dag kan det tyckas men det var det bästa jag kunde göra. Precis som man behöver träffa andra för att underhålla relationer behöver jag vara själv för att inte glömma bort vad jag tänker. Och jag tror på att sova ikapp lite. För det är en lång vecka nu. Tidiga spårvagnsturer varje dag. Jag vet inte vart jag vill komma med detta. Jag är lite trög i skallen. Och i detta tröga tillstånd kom jag på en ny strategi. Jag ska följa hjärnan istället för magen. Och se om det går bättre.

Här till exempel. Min magkänsla ville verkligen inte ha en mus i håret. Men min hjärna sa att hur farligt kan det vara? Och det gick ju bra.