emelie sporre

Äh, vad dumt att inte ha tid till sitt vanliga liv. Och vad konstigt det är. Jag har blivit så bortskämd av att bestämma över min egen tid så att ha tolvtimmarsdagar utan att få sova ut är ju inte alls kul. Men det ÄR kul på jobbet (praktiken). Jag har så många händelser jag kan tänka på och bli så glad av men inget vågar jag skriva här. Man har ju hört hur det gått för di där som inte kan sin vett och etikett. Jag får skratta högt nästan varje dag, med nya patienter. Man klickar fort, det måste man, för man har inte gått om tid. Dom berättar så mycket. Och så känns det som en kompis. Oprofessionellt? Jag vet inte. Man blir lite ledsen när dom åker, någonstans man inte riktigt vet, sen kommer det en ny att lära känna, och sen far den sin kos också! Vissa kommer man nog ändå minnas länge. Som idag. Så fin så man bara vill krama om och jobba över för det är värt det. Jag jobbar gratis för din skull! Men det gjorde jag inte. Jag gick tom tidigare. Ikonsekvent. Typiskt.