emelie sporre

Det kom lite fler Brysselbilder på posten. Jag vill åka på semestrar varje helg. Äta mat och dricka vin och bara tänka på bra saker några dagar. Så om en timme åker jag igen. Inte till Bryssel utan till Lysekil. Jag ska göra samma sak som förra helgen. Men sen när inga sorger finns kvar, vad blir man då lyckligare av? Men det finns sorger och det kommer alltid komma nya. Men nu är jag glad. Man kan liksom inte jämföra sig med någon annan än en själv. Så det är det jag försöker göra nu. Och inget har varit bättre än det är idag. På en gräsplätt med en damtidning om dopet. En lägenhet som väntar. Och andra halvan av utbildningen som jag inte ens tänkt tanken på att avbryta. Jag kompenserar för all tristess jag skrev om förr. Jag tänker som så att när jag är en gammel käring och vill läsa om hur det var att vara jag så vill jag inte bara läsa massa skit.

Här har jag roligt tex, i min rosa kjol. Jag är lite finurlig måste jag säga som köper kläder jag kan ha när jag är 92 år också.