emelie sporre

Jag fick fnatt idag. Jag gick och strosade i regnet och hade spenderarbyxorna på. Köpte sju glasburkar av olika slag. Jag-kan-inte-få-nog. Mitt burkbehov börjar bli känt och jag fick fem underbara skapelser på min födelsedagsfest. Men det finns ju behov av det! Det enda som jag inte vill ha i en burk är ris. För jag måste ha instruktionerna som finns på paketet. Det är ju inte svårt, det vet man ju egentligen. Fast det är det ändå på nåt vänster. För lite vatten. Eller för mycket. Utan förpackningen, inget ris. Jo, i alla fall, jag köpte fyra små burkar som jag gjort efterrätten i för kvällen. Marcus bror Victor är i Sverige och jag kände att då är det extra viktigt att burkarna köptes just idag. Som om någon bryr sig mer än jag.. ja ja ja. Nu är det bara två veckor kvar på praktiken. Och jag vill inte att det ska ta slut. Som ni vet. Jag fick säga hej då till en patient häromdan som skulle vidare. Och där har vi min svaghet i detta yrke. Jag vill ju ha dom kvar. Och det är en liten paradox. (Jag tror det heter så, det är i alla fall ett festligt ord och jag tror det passar.) Jag vill att dom ska bli friska. Såklart. Men. Ni fattar. Denna höst kommer gå som ett spjut. Snart är det advent. Kom ihåg var ni hörde det först. Det är vansinne!