emelie sporre

Hej igen
Jag ser så ofta små roliga saker som jag vill skriva om. Konstiga grejer som jag i huvudet skriver en liten berättelse om. Men sen försvinner den ju. Nu vet jag inte hur många som faktiskt tycker dessa historier är roliga men jag tycker det. Och därför ska jag nog inte begrava detta riktigt än. Jag ska inte deppa. Eller inte skriva om deppet. Det där har jag tagit tag i nu på det där riktiga sättet som man ska. Inte förneka, inte ignorera utan säga hej kan vi bli sams så jag kan bli av med dig.

I höst ska jag bo i en damlya. Helena sa till mig idag att hon gärna hade efterfest i min ungkarlslya inatt och det är väl en sann vän som säger så. Att jag inte behöver städa och filen kan ligga kvar där jag spillde den. Ändå känner jag att nej, min kyl ska innehålla annat än buljong och öl. Nu tror jag kanske inte buljongen måste ingå i en ungkarlslya men det ser inte alls kul ut just nu. Och två tomatpuréer också, dom är ju bra är man har något att göra med dom. Men det är ju så mycket godare att äta på ett fint litet café med någon annan än en själv. Så det är väl det jag gjort. Man sparar så mycket pengar på det också.

Här är jag idag, ganska lik sen sist
(men tränat två gånger på friskis)

Det finns ett slut på allt. Och nu är det här! Har tröttnat på att dela med mig till höger och vänster till människor jag inte vet vilka det är. Kan inte längre skilja på det jag vill berätta och det som ska stanna i mig. Det har blivit fel för måga gånger. Nu är det inte så att jag tror att jag har hundratals läsare som analyserar allt jag skriver men jag får liksom inte ut något av det själv. Jag känner mig mest töntig.

Kul fest! Men inga kort. Tack för det för jag hade såna kläder som man innan tänker här och där måste jag se upp sen. Men jag såg aldrig upp. Men jag var glad. Det var många jag tycker om på samma ställe. Och tårtorna tog slut.

Jag och Åsa har kalas ikväll. På mellanstadiet hade vi häftigt disco, sen hade vi kanske en lite väl ambitiös maskerad, och en Rocka Billyfest när vi blev 20. I år är det inget tema, inget vidare program, bara fest. Nej inte bara, det kommer bli grymt. Det kommer bli en aning väldigt trångt men kom ändå!

Ibland vill jag gå på gymnasiet igen (även om det skulle innebära att jag skulle bära bruna smutsiga kläder igen). Göra om, göra rätt. Fast kanske hade det blivit lika många fel, bara andra. Valen som varit väl menade, men som gav så fel utslag. Människor jag inte skulle träffat och inte sårat och bli sårad av. Människor man varit den där halvan av. Men skulle jag göra om, skulle det kanske vara andra männsikor. Man kanske måste gå igenom det. Det där som blir erfarenheter som man ska lära sig av men som man inte lär sig av eftersom man tänker att nu, nu är det annorlunda. En erfarenhet ger ju inte automatiskt klokhet om man inte reflekterar över varför det blev som det blev.

Äh, lite kvällstrams när man egentligen borde ta ett litet piller så man får sova.

Det är farligt att gå i skogen. Jag vill älska skogen, känna att oj, vad jag känner mig hemma här. Så nära naturen! Och där är det farliga. Man hamnar så lätt alldeles för nära naturen. För i naturen finns det vatten som göms av mossa som man tror man kan gå på. I naturen finns det kvistar som hamnar i ögonen för att dom är osynliga. Och det finns kossor som inte är rädda för människor. Stenmurar som man tror är starka efter flera hundra år men som inte alls är det. Och fina kantareller som man mödosamt böjer sig efter men som var ett gult löv.

Ett hån när man själv försöker bjuda till lite.

Tack för era grattis! Jag inser hur många jag saknar, hur många jag behöver! Men nu ska vi vara glada. Nu ska vi tänka på det vi faktiskt har och bla bla bla. Det är lättare att tänka på det jag vill ha, det jag inte har och det jag borde ha. Jag gick i söndagsskolan ibland när jag var liten och där skulle vi sjunga tack för det och tack för att vi lever. Vi kändes oss så himla töntiga då. Det är väl klart att vi lever (nej dumma ungar det är inte klart), och söndagsskolan, ja men den är väl inte så himla spännande att vara i. Igår behövde jag en stavmixer. Det fick jag. Så, nu är väl mitt liv fulländat. Nej. Kan det väl inte bli. Vissa dagar. Vissa stunder. När man känner att nuså, nu är det ganska så fint att vara mig.

Det var fint att vara mig i Paris. Nej, det var fan bäst. Det var så bäst som jag någonsin haft det. Ur skratterisynpunkt skulle jag kunna leva på dessa dagar hela hösten. Men det ska jag inte. Hösten ska vara kul den med. Jag ska lära mig allt om läkemedel (?) och sätta nålar och det fruktansvärt tråkiga och torra mikrobiologi. Vad är det och framförallt, vem bryr sig? Just fan, det är jag som ska bry mig och kan jag bli en aningens bakterirädd så är kursen värd allt.

Allt blev bättre än det kunde bli. Jag är glad här, jag skrattar för mig själv när Emelie är på toa för jag kommer på något jag måste säga. Nu. Vi äter ost och baguette varje dag och folk är så imponerade av oss. Vissa döljer det genom att exempelvis läsa en bok på metron. Men vi känner det. Ja, man får ett bättre självförtroende här också. Thomas är den bäste pojkvän jag kan tänka mig för Emelie och han tröttnar inte på oss. Vi får lära honom dumma svenska ord för det låter så gulligt när han säger det. Jag har fått en friare i röda tightare än tighta manchesterbyxor som var riktigt äcklig. Han var mer intresserad av våra pojkkompisar så jag är övertygad om att han är bög och utnyttjar mig för att komma åt dom, men det känns okej. Han har ju ingen gps så han kan leta upp mig.

Emelie och jag har en tendens att hitta saker när vi är ute. Vi känner en tillhörighet till dom som är svår att motstå. Det var tydligen inte så vanligt här att prova okända människors hjälmar eller prata med okända människor på krogen. Hu! Thomas fick försvara våra små utsvävningar och jag kände att nu, nu är vi bortgjorda för all framtid. Men så kom kovändningen idag! För vi är tydligen roligare än fransyskor! Ha! Ville jag ropa i deras små söta ansikten. Du är söt men jag är kul.

Sista dagen idag; imorgon far jag hem.

vi var hos monet igar! men det var en storm pa vag sa det var..lite kallt. men fint, kul och allt sant. jag alskar att fa umgas med emelie sa manga dagar!

om ni vill se en bild (eller 100) kan ni gora det pa fejan.

Det är så varmt! Och det är ju skönt, fast soldagar är skönast på kvällen. Igår hade vi kalas här med korv och chips och champagne. Kalaset blev fyrspråkigt. Jag pratade såklart svenska ibland, ganska ofta, thomas och hans kamrater franska, med varandra pratade vi engelska men när jag tyckte det blev lite för mkt franska så försökte jag med lite spanska. Jag sa mil som är tusen. Det gav inget till samtalet. Dom tyckte tankehatten var fin och det gör mig alltid glad.

Och sen kom natten. Det kanske kommer upp lite bilder sen. Nu har jag fått två fina jazznätter i Paris med tillhörande nattvandring och en tredje väntar ikväll. Jag har det ju så bra här vill inte åka hem.

Och mer?
Vi har köpt massa små eiffeltorn i olika färger som vi ska ha.. till någonting. Vi äter baguetter och ost varje dag. Vi har varit vid sacre cur, triumfbågen, hm, effieltornet och åkt mycket metro. Nu bakar vi en kaka.

Nyvaken och snart blir det fransk pizza. Crazy rabbit heter pizzerian haha. Och pizzan internet explorer, snacka om modernt. Vi hade picknick igår framför eifeltornet tills det blev mörkt och ljusen tändes. Sen blinkade det som tusan en minut varje timme. Så tjusigt. Vi dansade och dom spelade slim shady åh! och nästan alla smurfhits fast utan smurfarna såklart. Ikväll blir det fest igen men först lite fina utflykter och ett besök på lidl givetvis.

Tack det är fint här.

Vissa saker ärver man inte helt av sina föräldrar. Nu är jag på flygplatsen 40 min innan avgång. Inte 3 timmar. Precis lagom. Om 3 timmar är jag framme. I sommaren. Jag checkade inte in någon väska och det fick jag sota för nu, får då kunde jag inte ta med min kaviar som jag köpt som gåva. Vi var på arvingarna igår! Johanna hade en skiva när vi var små, så det blev ju automatiskt mina idoler också. Under mitt täcke, tjejer, ny tjej i stan spelade dom tyvärr inte. Jag är imponerad att dom fortfarande håller på så här. Spelar spelar och spelar för en helt galen publik. Deras publik är ju.. Speciell? Ja det kan man väl få säga. Ibland är det inte bra att se barndomsidoler med dom fixade det. Lasseman var fin men inte alls så snygg som när jag var 5. Kim sjöng fint och slängde gitarren i luften när casper ropade HÅRDROCK. Oj, nej verkligen inte hårdrock. Vi dansade också. Det var som ullared i dansform. Folk var överallt och damms det något system som gjorde att man inte skulle krocka så förstod jag inte det. Kanske var systemet att kunna dansa. Gubbar flög in i mig i en väldig fart och vissa gjorde märkliga miner när dom dansade. Sånt folk är lite obehagliga. Som att munnen också dansar. En del hade arvingarna tatuerat, jag tycker det är lite fint ändå. När man tycker om något så mycket.

Om mindre än ett dygn är jag i Frankrike. Jag dör lite av tanken. Glädjedöden. Jag skrattade högt i min ensamhet av det senaste brevet jag fick från Paris. Jag såg redan innan jag började läsa, på färg och typsnitt, att detta är goda nyheter. Emelie hade hittat Lidl där det fanns champagne för 13 kr och hundra utropstecken på det! Champagne, äkta champagne. Det är ju inte riktigt klokt. Men det kan behövas för vi har så många saker som ska firas. Bebis, Emelies jobb och min födelsedag. Och att vi får ses igen, och sen hejdåfest. Det är fem saker bara det. Och så kommer vi nog på några sorger som ska dränkas också. Brukar vara hyffsat lätt det med.

Jag hade kunnat vara en party pooper igår om jag hade befunnit mig i annat sällskap. Jag har börjat att skriva av mina gamla dagböcker som börjar falla ihop för att på något vis så vill jag ha dom kvar. Jag tar bort lite som jag tycker och försöker verkligen att inte lägga till saker. Det tappar liksom sitt syfte då. Iaf så tyckte jag efter mycket drink att det skulle vara en kul idé att läsa upp lite för Helena. Integritet vad är det. Hade jag vetat när jag var 16 att om 8 år ska du sitta och läsa detta som underhållning hade jag kanske hatat mig själv lite grann. Men jag tänkte att det är ju jag som skrivit så det är nog okej. Nu känns det ju inte som att det är jag, så det kanske är därför jag plötsligt kände mig lite dum i huvudet.

Vi skrattade först lite åt all död men sen googlade vi kbt göteborg och tänkte att det kanske inte är en sån jävla dum idé ändå.

Jag har ju inte kommenterat den lilla födelsen nästa år. Det var Frida som skrev till mig och frågade hur glad jag var över att det var en kUnge på g? Jag blev förvirrad över de stora och små bokstäver och var lite trögfattad men sen gick det upp ett litet ljus. Nu kommer jag alltid tänka på Frida för man minns ju var man var och gjorde när man hörde denna nyhet..?? Nej jag vet att jag låter som 75 men alla har väl någon tant/gubbegenskap i sig. Tänker jag. När dom förlovat sig bodde jag på campus i Karlstad. Det var snö och jag cyklade till universitetet och pratade med Johanna. Och cyklade in i en snödriva.

Vi bokade biljetter och for dit i juni förra året. Jag blir fnissig bara jag tänker på det. Det var så kaotiskt konstant. Johanna hade näsan i sin iphone för att vi skulle veta precis vad som hände just då. Vi var överallt. Hela tiden. Vi fick äntligen leva ut denna sida av oss utan några suckar från omgivningen. Vi behövde inte höra en enda gång hur töntiga vi var. Om vi verkligen gillar kungahuset på riktigt. Vi behövde inte försvara oss och argumentera om vad kungahuset kostar och om vi inte tycker kungen är knäpp. För alla var likadana.

Det blir ju en del väntan i sammanhang som dessa och vi fick många kompisar, kanske mestadels lite äldre. Vi kunde gröta in oss i diskussioner som hur fin prins Haakon är och om furst Alberts kärleksrelationer, om prinsessan Letizias klänning var lite konstig i ryggen eller hur prinsessan Maxima alltid kunde vara så snygg.

Vi åt praliner och drack bubbel i dom korta korta stunder vi var lediga.

Kompisar. Han hade keps på sig egentligen men eftersom SVT skulle visa sig komma väldigt nära så fick han inte ha den på sig. Vi fick inte ha jackor på oss för att det skulle se varmt ut. Ha! Vad trodde dom. Att jag skulle stå i jacka och bli intervjuad.

Och så kom bröllopsdagen. Men det blev nästan bara som en bonus på en väldigt fin helg med syrran.

Morn.

Vi hade fest hos Helena innan vi fortsatte festen utanför, mer i stan. Det var en väldans massa folk överallt. Pampigt på göteplatsen med scen och grejer. Vi dansade och försökte känna oss lite fria sådär. Det gick strålande. Jag hade små vita gymnastikskor så varenda steg jag tog kunde jag ta som ett danssteg istället. Det var blått på Nefertiti och man fick spela golf. Fem (!) banor hade dom riggat upp. Det kändes lite mycket kanske. Jag spelade en, skulle fortsätta på nästa när "ansvarige för golfen" frågar om inte jag har någon att spela med. Jo, det hade jag ju. Helena fortsatte och när hon också gick över till andra banan så fick hon inte fortsätta för att hon ändå inte skulle kunna vinna. !? Jättekonstigt. Men det var kul och tack vare mina skor kunde jag promenera hem.

Vi har varit alldeles förfärligt dåliga på att ses i sommar. Skämmes. Och det gör jag, men mest är jag ledsen för att jag kan låta tid gå utan att göra det jag egenligen vill. Slut på sånt. Slut på att inte göra allt man vill för det kommer bättre tider sen. Tiden är nu. Kanske finns bara nu. Om inte så kommer sen ändå och då kan man ju göra det igen.

Hon är bra snygg den där Josefine. Snart är det jag som står där och nyps.
Om några dagar bara.

Nu. Nu har jag sommar igen. Nu ska jag göra mig fin och tänka fint. Tänka fina saker. Jag ska köpa massa rosé och tänka att det där imorgon finns inte. Och det stämmer, det finns knappt, för nästa aktivitet är imorgonkväll. Kalas på magasingatan. Jag vet inte hur man gör. Ska man gå fram och tillbaka där, dansa på gatan? Som Andra Långgatan fast på natten? Ja, isåfall vet jag precis och då kommer det bli fabulöst.

Det är kulturkalas i Göteborg denna vecka. Ha! Vilket namn. Jag älskar kultur av ganska många olika slag men att dom ändrade namnet från Göteborgskalaset till kulturkalaset för att det skulle låta mer seriöst och mindre fylleslag känns lite skitnödigt. Men kalas är kalas. Det blir bra. Ikväll spelar Sahara Hotnights (tror jag?) och dom är så satans snygga så det kommer ju bli bra hursom. Eller Eldkvarn, kanske inte lika snygga men bra ändå.

Nu ska den där sablans tentan göras. Sen blir det fest i dagarna 10 och avslutas med en pangfödelsedagsfest som en final. En slutspurt på sommaren. Ta igen varje helg jag jobbat. I min väska ser jag en överrepresentation av klänningar i spets/tyll och kommer således se ut som en konfirmand större delen av tiden (alltså inte en sån konfirmand som har en kåpa). Jag tänker att det passar i en park framför eiffeltornet. Med några bagetter. Det är nästan så att man skulle locka håret också och köpa sig en liten hatt. Nej jag vill inte se ut som en tönt. Kanske ett par sneakers till? Nej inte det heller. Och med såna kommer inte in på the club i Paris.
Undrar om dom spelar Eiffel 65.