Tänk och tänk
Jag tänkte läsa på om i alla fall en av alla diagnoser jag ska kunna. Men så hittade jag Häckners samlade krönikor i min hylla. Och då gick det inte att göra något annat. Jag skulle vilja kunna skriva som honom. När jag tillbringade min tid med att försöka formulera hur jag kände istället för att bara känna så kunde jag läst detta. Då hade jag kanske förstått att mina tankar inte var så jävla originella och börjat leva istället. Jag försöker ta igen det nu och då är det inte så konstigt att jag blir helt slut emellanåt. Vilka dumheter!
Och vilken snygging, nu märkte jag tyvärr att jag spanade in armen först men ser ni!? Vilken härlig ven!
Anus: check!
Det blev den konstigaste redovisningen i mitt mannaminne åtminstonde. Tumörer i alla slag och turen kom till livmodershalscancer. Dom var bra, förklarade rätt så tydligt men ändå fanns det frågetecken i publiken. Det blev en diskussion hur tjejer kan undvika att bli drabbade. Kondom, eventuellt? Men det stannade inte där. Tyvärr, eller.. det var ganska roligt. Vänta med sex så länge du kan! tyckte någon. Akta dig för sperma! sa någon annan. Och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Inte tumörproffesorn heller faktiskt. Men det var fler än jag som tyckte att diskussionen började spåra Vi kan väl säga som så att man får knulla runt hur mycket man vill bara man skyddar sig.
-Ja. Men man behöver ju inte knulla hela världen avslutade den stackars gruppen som hamnade mitt i stormen. Och det låter ju rätt klokt. Och tumörprofessorn blev nöjd.
Sen blev det min tur. Rektumcancer. Jag skulle kunna lindat in orden, men jag var tvungen. Jag hade laddat. Jag skulle komma över min redovisningsprydhet. Och nu tror jag inte jag kan vara med om något värre. Med hög och tydlig röst berättade jag om förändringar man kan se i avföringen (ja, jag sa det ordet). Men sen kom ordet jag hatar mer än allt, anus. Som jag fasat för. Jag visste att jag inte skulle kolla på en viss person i publiken, men ändå, ändå drogs mina ögon till henne och jag sa det. Och jag fnissade såklart. Jag klarade det inte hela vägen. Men jag sa det. Och jag känner mig lite stolt.
hej advent!
Inte roligt
Näst efter tandläkaren så är optikern det värsta av sånadär besök man måste göra ibland. Jag vill vara bra, vill veta om det är meningen att jag ska se siffrorna bättre på den gröna eller den röda sidan. Jag blir nervös vilket gör mig så störd. Jag sa grön, då säger hon är du säker? Så kan hon ju inte fråga. Klart jag inte är säker, jag ändrade mig snabbt till rött och då blev hon nöjd. Jag ser sämre, som vanligt. Man kan tydligen få sämre syn av en liten, liten tablett jag äter också. Då kändes det lite bättre. Då beror det inte enbart på att jag köper billiga internetlincer för 400 kr/året. Men det är konstigt, hos optikern vill jag vara bra, vill inte att hon ska skälla på mig för att jag missköter mig. Men på sjukhuset förra veckan, då pep jag till lite, lite högre än vad jag behövde när hon slog på njurarna. För då ville jag ha den starkaste antibiotikan jag kunde. Jag kan ha sagt att jag ev hade en liten, liten extra åkomma utan symtom för att verkligen, verkligen få det bästa dom hade. Och jag blev ju frisk efter några timmar så jag känner att jag lyckades med mitt besök.
Vi har nu fått upplägget för tentan i januari. 60 diagnoser, precis lagom. Men jag lägger mig inte och dör. Jag har lite saker jag gärna skulle vilja göra innan.
onsdag
Jag har bra dagar nu. Det flyter på ganska bra. Jag har fått tummen ur röven och bokat tid hos optikern. Jag grät en skvätt på lunchen, det var det enda minuset idag. För det kom inget bra ur det. Jag kände mig som en dålig människa och det är en halvskön känsla. Men annars är det en bra dag. Jag har min blåa klänning och fick höra att jag både såg ut som en dalkulla och självaste jungru Maria! Det tycker jag låter tjusigt.
Tadadam
Jag hade ett litet M i hörnet på min miniräknare. Att jag, som varit nervös för att jag inte skulle förstå mig på miniräknaren hade ett M kändes självklart. Nervöst ropade jag på en tentavakt och frågade om den lilla störande bokstaven. Hon tryckte på alla knappar hon kunde, stängde av och satte på några gånger tills M:et var borta. Åh, du kunde koden sa jag på skämt. Nej, jag bara tryckte lite sa hon, som inte fattade skämt.
Finns det något bättre sätt att fira sin bedrift än med en repris från igår, men ev utan tårar? Nej jag tror inte det, så ikväll ska jag äntligen få se Pretty woman igen. Helst två gånger. Jag minns inte om man kan gråta till den. Jag är tveksam, men nu kanske kanalerna har kommit igång. Jag kanske gråter när hon horar in i hans bil, när hon ligger med benen runt honom i badkaret, eller när hon sitter i baren i den vackra svarta klänningen. Eller när han kommer i limon med rosorna. Åh herre, tänk om man kunde få vara med om den grejen!
Kunde inte bli bättre
Söndagen slutade med svullna läppar, ihopkrympta ögon och flammiga kinder. Så som jag ser ut efter en riktig gråtstund. Det var så mysigt hos Maria. Hon hade bakat och fixat och vi såg på film om grottor, krokodiler och vattenfall. Jag var i himlen. Kan inte ha det bättre än så. Men sen kände vi att vi behövde något annat. Vi behövde nog alla gråta lite, av olika anledningar. Då sätter man på "allt för min syster" och så kommer det. Allt sorgligt man varit med om förr, allt sorgligt som finns nu, och alla sorgsamheter som ev kommer komma i framtiden gråter man för. Oh herre vad jag behövde det. Som jag sagt så gråter jag inte längre, även om jag behöver det. Jag trodde inget skulle komma. Men ögonen blev blanka och kranen sattes på. Så där satt vi. Med servetter redo fast det var skönt att känna tårarna på kinden. Och jag kom att tänka på förr, givetvis. När jag var tvungen att se det positiva i tårar och tänkte att jag inte behöver tvätta av sminket, som alla andra. Fast dom också grät när dom kom hem, det visste ju inte jag. Dom hade det lika praktiskt som jag. Så här ligger jag, rengjord i ansiktet, fast kranen i handfatet inte ens varit på. Sov gott!
Frisk som kärnan
Nu är jag frisk och glad. Matten går trögt framåt. Jag ringer mamma tio gånger och kommer på svaret bara genom att ha henne i luren. Synd att jag inte får ha en anhörig som sitter och glor bredvid mig i salen. Jag är trött på tentor, har gjort fler än fingrar och tår detta år. Så imorgon är det dags igen. Men jag stressar inte, har gjort det för mycket. Istället ska jag göra mig fin och gå på adventskalas. Det är en perfekt söndag. En dag när jag skrattar för mig själv även när jag inte tänker på något speciellt. Jag är van vid att söndagar är lite halvdeppiga. Vid denna tiden brukar jag ligga och tycka synd om mig själv. Rada upp mina problem men strunta i att komma på någon lösning. Att jag masar mig till duschen för att det är det man ska göra. Idag gjorde jag det utan tvång, jag har smörjt in mitt ansikte så att det inte ska falla av och jag överväger att leta upp min handkräm. Jag älskar att förvånas över mig själv. Jag tror det är för att jag har min nya pennkjol på mig. Jag vill inte att den ska behöva skämmas över att sitta klistrad runt min röv.
Nu har jag rast, jag tänker mig att klockan ringer in om 20 minuter. Nu tänker jag på min gamla vaktmästare som hade skägget på halsen istället för på hakan och kinderna, som är lite mer vanligt. Jag tror att det var han som tryckte på ring-inknappen, och jag tror att jag var inne hos honom och gjorde det någon gång. Jag hoppas att det är sant för det skulle ju vara väldigt roligt. Tänk att ha ansvar för den knappen. Om det är som så att vaktis inte har den uppgiften så behöver jag inte veta det.
09:20 2:a advent
Ja men advent idag igen! Idag ska jag fira den som sig bör. Vi ska premiärdricka vår glögg och äta lussebullar. Och jag tar tänt min stjärna. Jag kom på att den ska ju ner snart så den måste ju hinna lysa lite först. Nu ska jag lyssna på fem låtar, sen måste jag gå upp.
Nya tider
Vad skönt att vara hos mamma och pappa. Dom tar hand om en så bra. Det finns duntofflor och ett förskräckligt fult nattlinne (med blommor i olika lila nyanser på som går till fötterna) att sova i. Det knackar på sovrumsdörren och mamma säger att frukosten är klar. Det känns som julafton. Utan paket. Jo jag fick vitaminer, hon tror att jag är undernärd. Jag drar upp tröjan och visar min mage och säger nej, det tror inte jag. Hon säger att man kan vara det ändå. Hopp. Jag kan väl prova lite vitaminer. Som om falukorv och makaroner inte ger mig det va. Man smörjer in ansiktet när man är här också. Jag har aldrig köpt en kräm i hela mitt liv, allt jag har kommer härifrån. Fick en fin lotion med parfym förra julen. JLo minsann. Den fick hon tillbaka sen. För hon uppskattar såntdär mer. Jag har tvål, deodorant, lite parfym ibland, men man ska tydligen ha mer. För man måste ta hand om sin hy. Jag tänker att jag kanske ska ge det ett försök. Jag ska börja ta hand om mig själv! Smörja in ansiktet, händerna, fötterna och läpparna. Jag ska nog köpa en fuktåtergivande kräm för alla vecken i öronen med. Så fräsch jag kommer vara.
knasig dag
Jag hade rätt om mina njurar. Dom satt där jag trodde. Det blev en dag på akuten. Ganska roligt om det inte hade gjort så förbaskat ont. Men det är ju förutsättningarna för att man är där. Man får ta det goda med det onda eller tvärtom. Jag fick en pvk (slang in i venen som man kan spruta in läkemedel i), men den användes inte. En halv sekund tänkte jag tanken att man kanske skulle få bli inlagd någon dag! Då kände jag mig dum, man vill inte ligga på sjukhus. Såklart man inte vill. Nu får det räcka. Jag hade ont och kommer bli botad på hemmaplan. Då är sjukvården som bäst.
knasig dag
Jag hade rätt om mina njurar. Dom satt där jag trodde. Det blev en dag på akuten. Ganska roligt om det inte hade gjort så förbaskat ont. Men det är ju förutsättningarna för att man är där. Man får ta det goda med det onda eller tvärtom. Jag fick en pvk (slang in i venen som man kan spruta in läkemedel i), men den användes inte. En halv sekund tänkte jag tanken att man kanske skulle få bli inlagd någon dag! Då kände jag mig dum, man vill inte ligga på sjukhus. Såklart man inte vill. Nu får det räcka. Jag hade ont och kommer bli botad på hemmaplan. Då är sjukvården som bäst.
ääh
Idag känner jag mig blek. Och jag är ju det. Men det känns också. Jag dricker fil för att få lite färg. Dum sak att dricka. Man borde äta en kanelbulle. Det är en okej dag idag, jag känner mig inte så glad, men det är okej ändå. För nu vet jag att dagar som dessa kommer och går. Jag har ont i njurarna. Japp nu vet jag var dom sitter och det är precis där jag har ont. När jag rör på mig gör det ont och jag ser liksom framför mig dom små bruna klumparna som tramsar sig där inne. Det gör mig lite gladare. Dom får väl bråka ett tag.
Jag försöker räkna men inser att det inte kommer gå. Jag vill inte inse det så jag sitter ett tag till.
Uppgift 7 Glukos infusionsvätska 50 mg/ml med tillsats av Heparin 2500 IE/ml
a) I en volym av sammanlagt 500 ml har en tillsats gjorts av 20 000 IE Heparin. Hur många ml Heparin 2500 IE/ml har satts till glukoslösningen?
b) Vad är styrkan av Heparin, uttryckt i E/ml, i glukoslösningen?
iE E? Vad vill dom? Snälla, ta någon hänsyn till mina njurar.
Upp som en sol
12-timmardag. Först föreläsning som handlar om områden som gör mig generad. Så jag skrattar istället för att få lite distans. Sen psykosföreläsning. Hoppar mellan ämnen ganska så väldigt rejält nu. Men sen fick jag vila huvudet med att flyttstäda. Jag fick köket. Skrubbade som satan i några timmar men nu glänser det. Jag var ganska bra på det. Putsa papperskorgen, tänk om man skulle göra det själv någongång.
Nov. 29
Jättebra föreläsning idag. Depression, mani och självmord var punkterna. Låter inte jättemuntert men det är föreläsningar som denna som jag faktiskt kan sitta och lyssna på aktivt i tre timmar. Utan mat i magen, utan cola. Men det funkar ändå. För jag tycker det är det mest intressanta ämnet i världen och jag vill mer än innan jobba inom psykiatrin. Men ändå, ändå händer det som inte får hända. Jag gör något dumt; jag tittar på min kära granne Miriam och får ett förfärligt anfall. Samtidigt som psykiatriläkaren pratar på så börjar det bubbla inom mig. När man absolut inte får. Det sipprar ut tårar från ögonen eftersom inget ljud får komma från munnen. Det kommer konstiga ljud ändå eftersom all kraft går åt till att inte öppna munnen. Här pratas det liv och död och jag kan inte sluta. Och jag skäms. När attacken går över och jag får fokus på det hon egentligen säger. Man får absolut inte göra så. Och det är precis därför det händer. Men sen, sen kom jag ur det och blev flitig igen. Satan vad flitig jag var idag.
hej kom och hjälp mig
Matten dödar mig så sakteligen. Jag trodde jag var bra, jag hade ju Govert på gymnasiet som hjälpte mig. Men detta är inte normal matte. Dropphastigheter delat med mikrogram gånger någon ampull som ska spädas. Jag känner som så att varför vill dom bryta ner mitt matematiksjälvförtroende? Nu ska jag äta en lussebulle. Skriva lite på tumörarbetet och känna att kunskapen om tumörer i röven, den ska dom inte få ta ifrån mig.
Förra veckan
skulle bli den bästa. Men kanske blir denna vecka bättre. Jag känner så. För måndagen får 10 poäng. Tack hej.
Förra veckan
skulle bli den bästa. Men kanske blir denna vecka bättre. Jag känner så. För måndagen får 10 poäng. Tack hej.
glad advent ja!
Ännu en helg tar slut. Jag passade på med två helnätter när jag var på så gott humör. För då går det inte fel. Även om helgerna tillbringats på liknande sätt de senaste året så är det något jag har behövt. Det har varit för mycket dumma tankar och helgerna har blivit min frizon. När man kan få låtsas att allt är bra och tro på det själv. Att dansa bort skiten helt enkelt. Ha deep talk med en bekant och tro att man kommit varandra nära. Prata öppet om olycklig kärlek och berätta hemligheter som kanske skulle förbli just det. Sen vandrar man hem, nöjd för att det känns som livet börjar ordna upp sig. Sen kommer dagen efter med allt vad det innebär.
Men lite av dom där praten från gårkvällen finns kvar. Någon hemlighet som var bra att den kom ut. Och lite av dom där dumma tankarna har tappats bort för att det gått en kväll utan dom. Det är en halvbra terapi som har kostat lite värdighet. Inget som fungerar i längden. Det är ju att umgås med fina männikor som är det enda viktiga i livet. Det är lite konstigt. Dom enda jag letar efter på dansgolvet är just dom, som jag redan har. Så helg efter helg går vi ut, tappar bort varandra i en dimma av rök för att gång på gång finna varandra. Jag blir lika glad varje gång. Och den känslan är samma oavsätt om klockan är 03 en lördag eller 11.34 en tisdag. Kan vara så att jag ev. ger dom lite mer kramar och pussar vid det första tillfället.
Bästa kvällen är just så
Nej, jag var visst inte på blå stjärnan igår för det är en smådjursakutmottagning. Aftonstjärnan skulle det vara. Potatis potatis. Men ni, har ni inte varit på Carl Einar Häckner så gå för tusan. Det är det bästa jag vet. Han är för bövelen det bästa jag vet. I över två timmar höll han låda och varje minut var, ja en jättebra minut. Eftersom han är min idol (japp) satte jag mig med glädje på andra raden med en liten förhoppning att kanske få vara med på ett hörn. Och! Jag fick det. Flera gånger. Jag fick peka på kort och visa publiken och skriva mitt namn på kort som han sen plockade fram ur plånkan. Han sa att han hade drömt om mig inatt och att jag haft på mig min blå klännig. Det var inte läge att säga att jag drömt om honom också. För jag anade att han kanske ev skojade lite med mig.
Utöver det så var det inte jättemycket trix, utan mer prat, sånger och ännu mer klokt prat. Och ja, pappa fick komma upp på scenen, han delar mitt engagemang för denne man så jag tror det spratt till lite i hans trollerisjäl. Och han skötte sig. För han är den klokaste jag vet (av dom jag känner).
Såklart köpte jag hans samlade krönikor. Och fick prata lite. Ja jag förstår att jag låter som någon 9-åring som träffat Nick i BSB och ja, lite så kanske det var. För han är den klokaste jag vet (av dom jag inte känner).
