fredag
Ledigheten går som på räls. Den blir ju precis så bra som jag tänkte. Pyjamasparty med Titianic och massa Mord i sinnet. Men alltså, Titanic. Det kommer ju inte som någon jättechock det där som händer. Men jesus vad jag grät. Snorade, grät, snorade, grät och så höll vi på. Nu är det födelsedagsfest och dans på Rio Rio. Jag fattar inte var den där båten ligger, för jag har aldrig sett den dagtid. Båt är temat för helgen.
Nuuuuu
Oj vad konstigt. Nu har jag läst ett år. Jag blir så nostalgisk, lugn, ledsam, glad och speedad. Det är ganska blandade känslor och en aning snurrigt för mig. Jag blir alltid lika uppspelt efter en stor tenta. Pratade i falsett på Myrorna och drog i fula gula kavajer i storlek 48. Köpte en acka i alla pasteller som finns. Jag vet inte varför, jag bara behövde spendera lite. När jag kom hem, fortfarande speedad, kom jag på att jag skulle rensa gardeoben. Inget bra att göra efter att man tömt hjärnan. Kläder på hela golvet. Jag kan inte städa. Det ligger små högar överallt, tvättas, vikas, slängas, kanske slängas men sparas så länge, utklädningskläder etc.
Nu måste jag ta tag i det. Igen. Med lite rockig musik. Sen kommer gästerna. Vi ska fira att vi är bra. Att vi fixat denna tenta nu efter dagar av dåligt humör hos oss alla. Tack och hej
Nu måste jag ta tag i det. Igen. Med lite rockig musik. Sen kommer gästerna. Vi ska fira att vi är bra. Att vi fixat denna tenta nu efter dagar av dåligt humör hos oss alla. Tack och hej
tisdag snart lov
Nu vill jag ha vår. Nu får jag snart lite kräks i munnen av min vinterjacka. Jag vill ha stora kavajer och vårskor. Jag vill sitta i Kungsparken och röka på en pipa eller nåt. Jag romantiserar våren och har bestämt att den ska bli precis så fin som jag föreställer mig. Förra sommaren minns jag inte. Jag gissar att jag inte bara låg hemma i min säng men har ingen aning om vad jag gjorde. Jag som brukar minnas rätt så mycket stör mig frutansvärt på när tider ur mitt liv raderas. Jätteobehagligt. Gymnasiet- borta. Det får inte bli fler såna luckor!
Jag sitter i tysta läsesalen på biblioteket och är en såndär obehaglig typ som fastnar med blicken på andra. En sån som gör att andra inte kan koncentrera sig. För nu har jag fått för mig att jag kommer fixa tentan imorgon. Då vill jag inte riskera att läsa mer och inse hur lite jag kan. Jag har inte läst om psyksjukdomar och demens än. Det tänker jag är mina områden. Jag tänker mig att jag har en liten talang för det som betyder att jag inte behöver läsa på. Det är en dum tanke eftersom jag högst troligt saknar denna talang. Vi får se imorgon. Nu ska jag köpa en stiftpenna med sudd. Jag ska komma förberedd. Det kanske kan bli en tradition.
och så blev det natt igen
Det är dagar som inte finns nu. Man går runt som i en dimma och vill sätta igång det nya året, på riktigt. Men så måste höstterminen avslutas och jag vet inte om jag gillar att livet är så uppdelat. Jag satt och gnällde för Miriam några timmar på biblioteket. Jag blandar ihop arteriokleros, arteriell insufficiens, aortastenos, aortaneurysm och undrar hur många sjukdomar aortan kan vara inblandad i. Jag blir lite irriterad. Att man känner sig dummare och dummare ju mer man läser. Trist utveckling.
Jag tänker bara på mitt lov nu. På onsdag. Då börjar del två av mitt liv i Göteborg. Okej jag gillar kanske lite när man delar upp livet ändå. Det där att se tillbaka och starta nya kapitel. Klyschigt och fint.
Jag tänker bara på mitt lov nu. På onsdag. Då börjar del två av mitt liv i Göteborg. Okej jag gillar kanske lite när man delar upp livet ändå. Det där att se tillbaka och starta nya kapitel. Klyschigt och fint.
Likadant som igår
Jag har lämnat tillbaka min telefon. Man fick inte lämna tillbaka sin telefon sa hon i affären men jag fick det ändå. Jag hade laddat utanför. Puffat upp mitt hår, läppsyl (varför stavas det inte så?) och så tryckt ner min cheeseburgare i fickan. Jag ville se ut som att jag visste något om det jag pratade om. Jag uppfattades nog inte så. Hon frågade varför jag ville lämna tillbaka en sån bra telefon. Öh, eh. Jag fick en i julklapp. Och så ser jag på kvittot att jag köpte den efter julafton. Så dumt det blev. Men varför lämnade jag tillbaka den då. Ja det kändes bara inte hundra. Det är möjligt att jag köper den igen nästa vecka. Men just denna, när den låg i sitt paket. Jag tyckte inte riktigt om den.
Snart tar min syster sin examen. Hon börjar jobba innan jag ens har gått på hennes examensparty. Det är en bra grej. Jag köpte en present till just denna dag för jättelänge sen. I Karlstad. En skitpresent egentligen. Men kul. Det är så kul med paket. Även dom tråkiga.
Nu tillbaka till läsandet..
Hej!
Jag gillar ju inte att plugga i sista minuten. Jag gör ju inte sånt. Men nu kom den där julen ivägen och då sitter jag här. Sju timmar har det blivit nu. Och jag har inte hunnit gå igenom allt en första gång än. Men det funkar. Jag är inte arg. Min one piece fungerar utmärkt att leva i helger som denna. Och chips och kaffe fungerar ganska ok som mat. Och mina glasögon. Tack för mina glasögon. Det är en fiffig uppfinning. Jag kan se vad jag skriver.
Gonatt!
Vad jag längtat tillbaka till föreläsningssalarna. Men idag satte jag kaffet i halsen när föreläsaren smäller upp ett honkön på power pointen. En del föreläsare pyntar deras power points med något blått streck eller en prick. Nu var det.. inte alls så. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag tog vägen till ett café, köpte en cola och vi var ganska så effektiva.
Nu lyssnar jag på Björn Afzelius. Kommer ihåg när jag lyssnade på honom när jag var liten. Berättade för pappa vad jag trodde texterna handlade om. Han verkade så genuint intresserad och jag uppfattade det som att jag, som 10-åring hade förstått något som han inte hade. Jag trodde alltid att jag var minst lika klyftig. Jag trodde, väldigt mycket på allvar, att jag nästan kunde slå honom i armbrytning i samma ålder. Vad konstigt. Hur man kan vara så bakom flötet. Han sa att jag snart skulle kunna slå honom. Att det skulle stå i tidningen då. 8-åring slog 48-åring. Han trodde visst att jag kunde greja allt. Och aldrig en negativ sak har jag hört. När jag skulle försöka mig på att bli svart och svår och målade kajal runt ögonen. Då tyckte han att jag skulle köra på med lite mer. Han tyckte det var tufft med säkerhetsnålar i öronen. Nej. Det gissar jag att han inte tyckte. Men jag märkte aldrig det. Jag undrar vad jag gör nu, som han uppmuntrar men som egentligen vandrar uppåt väggarna.
onsdag
det tog bara stopp. jag satt och pluggade dagen innan julafton. peppad. eftersom jag hade all tid i världen. när jag inte har all tid i världen försvinner inspirationen. jag vill inte lära mig när jag måste. jag vill lära mig när allt jag lär mig är en bonus. jag vill bestämma själv. idag satt jag på göteborgs stadsbibliotek. blev irriterad på folk som skrattade. jag kände mig som en förstoppad käring. jag vill vara den som skrattar på biblioteket. jag vill vara den som bibliotikaren säger dämpa dig till. nu satt jag dämpad. och det var så tråkigt. jag tog mitt pick och pack, köpte en smörgås med faktiskt lagom mycket smör på och åkte till pedagogen istället. det tysta rummet. här är det dämpat på riktigt. ingen som har roligare än någon annan. grannen räknar matte med en miniräknare med jättemånga knappar. jag har nog roligare än hon. det blåser ute och jag känner inte av någon vår i luften. min näsa är ganska tiltäppt så det kan vara därför. mitt huvud är fullt av snor tror jag för jag kan inte tänka. jag blir socialt självdestruktiv. allt man inte ska göra hinner jag med på en kafferast. det blöder inte. det vore konstigt. men att fucka upp sin hjärna, det är inte så skönt heller.
skillnaden på då och nu är att jag inte tillåter tankar ta över mig. jag ska träffa magda, miriam och helena idag. det ska bli roligt. så. och jag har nytvättat hår. nu kör vi på med lite bukspottskörtel, MS och blodförgifting innan dagen tar slut.
skillnaden på då och nu är att jag inte tillåter tankar ta över mig. jag ska träffa magda, miriam och helena idag. det ska bli roligt. så. och jag har nytvättat hår. nu kör vi på med lite bukspottskörtel, MS och blodförgifting innan dagen tar slut.
hej
Jag tror att när jag umgåtts med folk nonstop i två veckor så ska det bli skönt att vara ensam. Ligga i soffan i mjukisar. Jag tände tom några ljus. Och hittade filten jag fick i julklapp. Jag tänkte att jag ska se på film, utan dator i knät och bara vila mig. Så mysigt. Och så blev det inte mysigt. Jag stängde av filmen. Satte på musik. Och så kommer bara känslan av att det skulle vara skönt att gråta en liten, liten stund. Det går ju givetvis inte. Det har jag gett upp för länge sen. Och att behöva gråta lite men inte kunna är inget kul. Det ger ingen bra känsla.
Borde sova, men vill inte. Jag är hopplös idag. Funderar sönder som jag inte får. Och jag blir så rädd. När jag gör allt det där som jag vet att jag inte ska. Jag blir ju sånhär. Jag blir alltid nere när jag haft det extra roligt och plötsligt blir själv. Jag blir vemodig när en ny termin startar. Min depression förra året började samma dag som höstterminen. Mina förhållanden har tagit slut vid höst och vårstarten. Denna hösten började åt helvete. Jag är inget bra på starter. Och jag blir så rädd. Även om inget talar för att jag ska förstöra mitt liv denna gången så inser jag att rädslan för det kanske är lite inbyggd nu. Och jag hatar att saker påverkar mig. Jag hatar när jag inte själv kan styra över mig själv. Jag vill så många saker. Men jag vet bara inte hur det ska gå till. Jag vill också saker som jag inte borde göra. Som gör mig glad men sen ledsen. Sluta svamla. Kan man tycka. Jo det tycker jag nog med. Godnatt
Borde sova, men vill inte. Jag är hopplös idag. Funderar sönder som jag inte får. Och jag blir så rädd. När jag gör allt det där som jag vet att jag inte ska. Jag blir ju sånhär. Jag blir alltid nere när jag haft det extra roligt och plötsligt blir själv. Jag blir vemodig när en ny termin startar. Min depression förra året började samma dag som höstterminen. Mina förhållanden har tagit slut vid höst och vårstarten. Denna hösten började åt helvete. Jag är inget bra på starter. Och jag blir så rädd. Även om inget talar för att jag ska förstöra mitt liv denna gången så inser jag att rädslan för det kanske är lite inbyggd nu. Och jag hatar att saker påverkar mig. Jag hatar när jag inte själv kan styra över mig själv. Jag vill så många saker. Men jag vet bara inte hur det ska gå till. Jag vill också saker som jag inte borde göra. Som gör mig glad men sen ledsen. Sluta svamla. Kan man tycka. Jo det tycker jag nog med. Godnatt
tjip!
Gott nytt år! Karlstad gjorde mig inte besviken denna gången heller.
Tack och heej!
Några små dagar kvar till nytt år. Jag som älskar omstarter. Nu kommer den största. Så nu ska jag göra massa saker som jag inte lyckats med i år. Och göra saker igen som varit bra.
Det har hänt lite 2011. När man tänker efter. I, till och från, kronologisk ordning.
Jag blev singel på riktigt. Och klarade mig ju fint själv. Den viktigaste lärdomen 2011 kom nog redan där.
Började läsa till sjuksyrra i Borås, trivdes som fisken men förflyttades till Gbg:s universitet. Där träffade jag finfina människor, både okända och kända för mig. Och även om det gick bra, det var ju roligt, allting. Så trillade jag, lite otippat, ner i den mörka äckelgropen. Jag kände som tur var igen den fort. Tänkte att jag inte har en dag till där att göra och gjorde mitt debutbesök hos en psykiatriläkare. Han var så himla trevlig och det var tack vare honom jag fick träffa den festliga doktorn Urban som ville kika på mitt blod. Nu har jag föresten kollat upp det igen och Urban säger att vi inte kunde skylla allt på blodet, för det var ganska okej.
Men sen, sen har det varit bra igen. Med en del dippar. Som visserligen har blåsts upp till enorma proportioner men ändå inte tryckt ner ryggraden i röven. Jag vet inte om det är ett uttryck som används, men det passar här, tror jag. Lite olycklig kärlek genom året. Och det är ju bra att veta hur det känns. Om man ska fortsätta på den positiva banan jag tänker att jag ska börja med. Och i allt detta, så har jag lärt mig att våga berätta mer och mer för mina närmaste. Snart har jag inte en enda hemlighet kvar som bara jag vet. Väldigt, väldigt konstigt för en sån som jag som spelat så väldigt mycket amatörteater.
Jaha, slutkläm? Finns ingen, jag är nöjd med året. Aldrig haft så många toppar och dalar på ett och samma år. Det mest händelserika och viktigaste hittills. Hur vidrigt det än har varit ibland har det aldrig varit så vidrigt som 2010. Och det var ju det viktigaste som hände det året. Äh, nu försöker jag bara få till ett slut. Jag menar att ur skit så kommer det oftast mindre skit, kanske till och med lite solsken. Äh, lägg ägg.
Det har hänt lite 2011. När man tänker efter. I, till och från, kronologisk ordning.
Jag blev singel på riktigt. Och klarade mig ju fint själv. Den viktigaste lärdomen 2011 kom nog redan där.
Började läsa till sjuksyrra i Borås, trivdes som fisken men förflyttades till Gbg:s universitet. Där träffade jag finfina människor, både okända och kända för mig. Och även om det gick bra, det var ju roligt, allting. Så trillade jag, lite otippat, ner i den mörka äckelgropen. Jag kände som tur var igen den fort. Tänkte att jag inte har en dag till där att göra och gjorde mitt debutbesök hos en psykiatriläkare. Han var så himla trevlig och det var tack vare honom jag fick träffa den festliga doktorn Urban som ville kika på mitt blod. Nu har jag föresten kollat upp det igen och Urban säger att vi inte kunde skylla allt på blodet, för det var ganska okej.
Men sen, sen har det varit bra igen. Med en del dippar. Som visserligen har blåsts upp till enorma proportioner men ändå inte tryckt ner ryggraden i röven. Jag vet inte om det är ett uttryck som används, men det passar här, tror jag. Lite olycklig kärlek genom året. Och det är ju bra att veta hur det känns. Om man ska fortsätta på den positiva banan jag tänker att jag ska börja med. Och i allt detta, så har jag lärt mig att våga berätta mer och mer för mina närmaste. Snart har jag inte en enda hemlighet kvar som bara jag vet. Väldigt, väldigt konstigt för en sån som jag som spelat så väldigt mycket amatörteater.
Jaha, slutkläm? Finns ingen, jag är nöjd med året. Aldrig haft så många toppar och dalar på ett och samma år. Det mest händelserika och viktigaste hittills. Hur vidrigt det än har varit ibland har det aldrig varit så vidrigt som 2010. Och det var ju det viktigaste som hände det året. Äh, nu försöker jag bara få till ett slut. Jag menar att ur skit så kommer det oftast mindre skit, kanske till och med lite solsken. Äh, lägg ägg.
uppdatering
Det kan alltid vara värre. Tänk, att det gamla trökiga man fått höra när man gnällt äntligen har satt sig. På riktigt. Jag tror att det är det jag är mest glad över nu.
Jag var ute och jazzade på juldan. Och på något tramsigt vänster så blev jag av med min splitternya iphone. Den andra telefonen på en månad. Jag har legat i min säng och varit så besviken på min virrighet som nu verkligen har gått för långt. Men den där ilskan kom aldrig. Jag väntade på den. På lite tårar åtminstone. Jag betalade redan innan dubbelt för en telefon jag inte längre hade. Nu blir det tredubbelt. Som den snåla jäveln jag kan vara så borde det ju svida lite. Men, jag har ett knep. Lyssna här: Jag märkte när jag skulle stämpla kortet på vagnen att det gått ut dagen innan. Hittade ett kontantkort som jag stämplade istället för att tjuvåka. Kontrollanter kommer och jag har nog aldrig varit så glad över att se dom. Katjing! 1200 spänn sparade jag där. Jag hade tänkt åka till Berlin över nyår. Oj, oj! Katjing minst 4000 kr där! Mellandagsrea som jag nu skiter fullständigt i. Jag tänker att jag nog hade shoppat väldigt mycket annars. Nu är vi ju uppe i jättemånga tusen.
Och bonus: Jag trodde länge att jag även hade blivit av med min plånbok. Kanske hade någon listig tjuv tagit ut massa pengar från mitt kort. Slippa ringa (som jag inte kan) och spärra kort och byta körkort är ju värt lite med. Mamma fick inte tag på mig och trodde kanske att jag låg i någon buske någonstans. Men sidär, det var ju bara telefonen Emelie säger hon. Du har ju inte blivit våldtagen. Nej, det har jag ju inte. Jag är hel på både in- och utsidan.
Sen kan jag känna att jag kanske borde bli lite mindre spontan. Jag köpte en ny iphone kontant idag. Inte så genomtänkt. Jag är uppenbarligen inte någon som ska äga en telefon värd mer än några hundra. Kanske ska jag byta, men då kan jag inte ta roliga kort på föreläsningarna. Men hur många tusen är dom korten värda? Svår matte. Jag tänkte iaf att läxan jag lärt mig, den är ju värd massa. Jag kanske har blivit botad från virrighet. I samma stund hoppade jag på vagnen mot Mölndahl. Man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tror nästan att jag blivit en såndär positiv person. Tänk att 2011 skulle sluta såhär bra.
Jag var ute och jazzade på juldan. Och på något tramsigt vänster så blev jag av med min splitternya iphone. Den andra telefonen på en månad. Jag har legat i min säng och varit så besviken på min virrighet som nu verkligen har gått för långt. Men den där ilskan kom aldrig. Jag väntade på den. På lite tårar åtminstone. Jag betalade redan innan dubbelt för en telefon jag inte längre hade. Nu blir det tredubbelt. Som den snåla jäveln jag kan vara så borde det ju svida lite. Men, jag har ett knep. Lyssna här: Jag märkte när jag skulle stämpla kortet på vagnen att det gått ut dagen innan. Hittade ett kontantkort som jag stämplade istället för att tjuvåka. Kontrollanter kommer och jag har nog aldrig varit så glad över att se dom. Katjing! 1200 spänn sparade jag där. Jag hade tänkt åka till Berlin över nyår. Oj, oj! Katjing minst 4000 kr där! Mellandagsrea som jag nu skiter fullständigt i. Jag tänker att jag nog hade shoppat väldigt mycket annars. Nu är vi ju uppe i jättemånga tusen.
Och bonus: Jag trodde länge att jag även hade blivit av med min plånbok. Kanske hade någon listig tjuv tagit ut massa pengar från mitt kort. Slippa ringa (som jag inte kan) och spärra kort och byta körkort är ju värt lite med. Mamma fick inte tag på mig och trodde kanske att jag låg i någon buske någonstans. Men sidär, det var ju bara telefonen Emelie säger hon. Du har ju inte blivit våldtagen. Nej, det har jag ju inte. Jag är hel på både in- och utsidan.
Sen kan jag känna att jag kanske borde bli lite mindre spontan. Jag köpte en ny iphone kontant idag. Inte så genomtänkt. Jag är uppenbarligen inte någon som ska äga en telefon värd mer än några hundra. Kanske ska jag byta, men då kan jag inte ta roliga kort på föreläsningarna. Men hur många tusen är dom korten värda? Svår matte. Jag tänkte iaf att läxan jag lärt mig, den är ju värd massa. Jag kanske har blivit botad från virrighet. I samma stund hoppade jag på vagnen mot Mölndahl. Man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tror nästan att jag blivit en såndär positiv person. Tänk att 2011 skulle sluta såhär bra.
Ja men god jul
Och så blev det julafton igen. Jag är glad att jag inte är 5 år. Det var så sorgligt då. Sådan tomhet när det man laddat för i en månad eller mer var borta. När alla paketen var öppnade och det bara var papper, snören och nötrester överallt. Ett sådant fruktansvärt stort I-landsproblem och jag är så glad att inte ha det längre.
Julafton börjar 23:e. I alla år har Morgan, Karin, Joel, Maria, Hannes och på senare år även Nicole, Andreas och Jenny sjungit Goder Afton i hallen på kvällen innan julafton. Den bästa av jultraditioner vi har. Sedan träffar vi inte så mycket mer folk. På julafton glider jag, mamma, pappa, Johanna och Morten runt i våra pyntkläder och bara känner oss lite snyggare än vanligt. Vi delar ut presenter och kommer fram till att vi aldrig ska bli såna som bara ger ett paket var. Jag älskar paket så väldigt mycket. Jag fick pedikyrpresentkort av Morten. Han hade hintat om det under dagen. Sagt att jag inte tog hand om mina fötter. Att mina naglar inte var så fräscha. Jag fattade inte vad han höll på med. Var lite snäll om vi ska ha den där fröjdefulla julen. Sen gick ljuset upp och det kändes ganska så okej.
Ibland kan jag tröttna på "riktiga" julklappar. Som är så seriösa. Jag gav en bok till mamma i år. Det har inte hänt förr. En seriös bok som hon ville ha. Jag gillar överaskningar. Jag kände mig inte helt bekväm med mina paket i år så jag sprang in på apoteket och fixade till det. Tabletter mot tillfällig diarré och förstoppning. Det fick pappa. Då kände jag igen mig själv igen. Han fick lite mer också, men detta var verkligen roligast.
Varför har du en leksaksslips på dig, frågade Johanna. Men det var visst hans bröllopsslips.
Julafton börjar 23:e. I alla år har Morgan, Karin, Joel, Maria, Hannes och på senare år även Nicole, Andreas och Jenny sjungit Goder Afton i hallen på kvällen innan julafton. Den bästa av jultraditioner vi har. Sedan träffar vi inte så mycket mer folk. På julafton glider jag, mamma, pappa, Johanna och Morten runt i våra pyntkläder och bara känner oss lite snyggare än vanligt. Vi delar ut presenter och kommer fram till att vi aldrig ska bli såna som bara ger ett paket var. Jag älskar paket så väldigt mycket. Jag fick pedikyrpresentkort av Morten. Han hade hintat om det under dagen. Sagt att jag inte tog hand om mina fötter. Att mina naglar inte var så fräscha. Jag fattade inte vad han höll på med. Var lite snäll om vi ska ha den där fröjdefulla julen. Sen gick ljuset upp och det kändes ganska så okej.
Ibland kan jag tröttna på "riktiga" julklappar. Som är så seriösa. Jag gav en bok till mamma i år. Det har inte hänt förr. En seriös bok som hon ville ha. Jag gillar överaskningar. Jag kände mig inte helt bekväm med mina paket i år så jag sprang in på apoteket och fixade till det. Tabletter mot tillfällig diarré och förstoppning. Det fick pappa. Då kände jag igen mig själv igen. Han fick lite mer också, men detta var verkligen roligast.
Varför har du en leksaksslips på dig, frågade Johanna. Men det var visst hans bröllopsslips.
Pynta pynta
Då var det nästan julafton. Jag och pappa körde en välbehövlig rensing av alla kartonger med kraffs. Vi var överens om att var en sak lite, lite trasig så kastas den direkt. Såklart. Inget konstigt. Därför tog vi i lite extra när vi lyfte upp spröda små änglar. Tomtar som bara ser ut som snuskon tappade vi i golvet. Sånt kan man ju inte ha framme. Då känns det lite lättare. Konstigt egentligen, eftersom man förstår ju själv att en klocka i lera går sönder om man tappar den i golvet. Men det fungerade. Nu är det bara fina saker kvar.
Förrutom saker som är så roliga för att dom är så fula. Som tre vise män som ser ut som en tanta och två, en aning läskiga, herrar.
Eller gammal toalrulle med kläder man gjorde när man var liten.
Och inte alls julpynt här, men så äckligt så jag bara var tvungen att stå och titta på eländet. Så tråkigt att man är sån.
22 december, vilken fröjd
Jag gick vilse i Kungälv idag. Eller, verkligen inte vilse, men jag visste inte på på några sekunder var sjuttsningen biblioteket låg. Sen hittade jag dit. Jag och tre andra röthuvun som sitter här dan före dan före dan. Jag försöker göra det lite trevligt runt mig. Röd tröja, kaffe och lussebullar. Nu är det slut tyvärr. Och strukturen också. Jag blandar hejvilt hjärtsvikt, diabetes och subduralblödningar. Lite samtal till mamma när jag förstår mindre än vanligt. Men jag har slutat ringa henne nu. Man vill ha svar på en liten, jätteenkel fråga, men får ett svar på 20 minuter. Då är man nära att skrika men det ska vi inte ha på tentan! Som är så dumt, egentligen. Men nu, just denna gång, så kan jag faktiskt inte lära mig en enda liten sak som inte är relevant för tentan. Men allt hänger ihop. Säger mamma. Och det kanske jag förstår, om 10 år. Men nu kan jag inte förstå det. Nu vill jag veta exakt skillanden mellan alla hjärttjosans man kan råka ut för. Och när hon inte kan säga det, ja ungefär då brukar jag klampa iväg och mumla något hon inte vill höra. Äh vad fånig man är.
Good jul
Innan ni börjar läsa och tänker men herre, slappna av lite det är bara några veckor, så vill jag säga att tänk inte så.
Miriam, Magda, Josefine, Maria och Helena, här har ni ett jävligt ostigt brev. Ett julkort? Ja, det kan det vara. Billigt blev det också. Jag satt kvar i skolan idag, som en tönt. För jag kom på att jag inte kommer vara där på tre veckor. Jag kommer inte hitta dit i januari. Så jag drog ut på det lite, för jag kom på att det kändes lite sorgligt. Jag drack kaffe med Miriam idag och hon lämnade kvar två russin från lussebullen efter sig. Hade det varit förra veckan skulle jag slängt dom efter henne och sagt att hon fan får plocka upp skräpet efter sig. Men nu kände jag inte för det. För nu var det sista gången på jättejättelång tid till nästa gång vi ses. Okej det handlar om ett jullov, jag vet att det låter töntigt, men man vänjer sig vid bra saker.
Så nu, när jag inte får se er varje dag, känns det inte alls lika roligt att kalla er töntar, säga att ni luktar illa eller att jag helst vill äta min lunch ensam idag. För ni är tuffa, luktar nyponros (ev lite äckligt när era katetrar läcker) och jag vill alltid äta lunch med er. Köss för tusan. Och God Jul ja.
Miriam, Magda, Josefine, Maria och Helena, här har ni ett jävligt ostigt brev. Ett julkort? Ja, det kan det vara. Billigt blev det också. Jag satt kvar i skolan idag, som en tönt. För jag kom på att jag inte kommer vara där på tre veckor. Jag kommer inte hitta dit i januari. Så jag drog ut på det lite, för jag kom på att det kändes lite sorgligt. Jag drack kaffe med Miriam idag och hon lämnade kvar två russin från lussebullen efter sig. Hade det varit förra veckan skulle jag slängt dom efter henne och sagt att hon fan får plocka upp skräpet efter sig. Men nu kände jag inte för det. För nu var det sista gången på jättejättelång tid till nästa gång vi ses. Okej det handlar om ett jullov, jag vet att det låter töntigt, men man vänjer sig vid bra saker.
Så nu, när jag inte får se er varje dag, känns det inte alls lika roligt att kalla er töntar, säga att ni luktar illa eller att jag helst vill äta min lunch ensam idag. För ni är tuffa, luktar nyponros (ev lite äckligt när era katetrar läcker) och jag vill alltid äta lunch med er. Köss för tusan. Och God Jul ja.
Hej framtid
Imorgon är det sista dagen på uni. Sen ska jag skrota runt i två veckor innan jag börjar termin 3. Med mer praktik och plötsligt har jag läst halva tiden. Jag har en ny plan nu. Jag tycker inte att jag tänker på så mycket annat än det jag gör just nu men ändå kommer det upp nya saker i huvudet. Nu ska jag inte bli amulansssk/psykiatrissk/barnmorska etc. (Etc är ett fult ord men måste använda det ändå, jag får rys när jag hör det men det har inte med saken att göra här). För jag saknar det jag gjorde i Karlstad. Jag var tvungen att bli sjuksköterska, så var det bara. Och jag har inte ångrat det en sekund. För här har jag fått ihop mitt liv igen. Bara en sån sak är värt alla studielån i världen. Men jag ska hitta ett sätt att kombinera det. Som kan fungera. Men det är många år fram. Först ska jag jobba, lära mig se skillnad på hjärnhinneinflammation och rosfeber som jag missade på förra tentan. Så dumt. Kanske lite pinsamt, men jag har iaf ett glädjande ansikte. Som gubbarna sa på östra. Jag skulle gärna vilja tro att det kunde räcka men jag behöver nog gå klart denna utbildning.
Hundprat
Äh jag tog bort det senaste inlägget. Det såg ju skittråkigt ut. Vem bryr sig på riktigt om vad jag gör på dagarna där borta vid Annedahlskyrkan? Dom frågar ju för att vara snälla. Och det är snällt, jag blir glad när någon frågar. Men vill dom ha ett realistiskt svar? Inte en lång diagnoslista iaf. Det hade jag haft noll intresse i.
Jag kan istället berätta att jag passade en hund i helgen. Jag var ensam med en stor hund en hel timme, för första gången i livet. Jag vet ju hur man ska göra, man ska gosa, verka snäll, djurvänlig och inte alls rädd. Och inte tycka att hundtunga i ansiktet är något snuskigt. Jag böjde mig och sa hej hej. Och redan där gjorde jag fel. Han måste ha av sin sele först, nu jobbar han. Jag visste ju det. På något av alla hundratio hundprogram som går på tv har jag ju hört att man inte tramsar sig med ledhundar när dom jobbar! Jajust det, det visste ju jag (som om det spelar någon roll i efterhand). Börjar han springa runt säger du bara till honom att han ska lägga sig ner. Okej sa jag, som aldrig har pratat med en hund på riktigt. Han började gå runt, det störde ju inte mig, men jag sa mina ord jag lärt mig och det fungerade ju inte alls. Jag försökte ha pondus i rösten men han bara glodde på mig. Och la sig vid mina fötter. Jag kröp ner och försökte mig på det där gosa istället. La mitt huvud på hans. Och hoppades att ingen skulle komma in genom dörren. Men det var inte alls gosigt. Jag tror att jag måste känna hunden. Då tror jag att jag skulle kunna lära mig snacka med den och ev få lite gos tillbaka. Jag hade bara lite otur såhär i början.
Jag kan istället berätta att jag passade en hund i helgen. Jag var ensam med en stor hund en hel timme, för första gången i livet. Jag vet ju hur man ska göra, man ska gosa, verka snäll, djurvänlig och inte alls rädd. Och inte tycka att hundtunga i ansiktet är något snuskigt. Jag böjde mig och sa hej hej. Och redan där gjorde jag fel. Han måste ha av sin sele först, nu jobbar han. Jag visste ju det. På något av alla hundratio hundprogram som går på tv har jag ju hört att man inte tramsar sig med ledhundar när dom jobbar! Jajust det, det visste ju jag (som om det spelar någon roll i efterhand). Börjar han springa runt säger du bara till honom att han ska lägga sig ner. Okej sa jag, som aldrig har pratat med en hund på riktigt. Han började gå runt, det störde ju inte mig, men jag sa mina ord jag lärt mig och det fungerade ju inte alls. Jag försökte ha pondus i rösten men han bara glodde på mig. Och la sig vid mina fötter. Jag kröp ner och försökte mig på det där gosa istället. La mitt huvud på hans. Och hoppades att ingen skulle komma in genom dörren. Men det var inte alls gosigt. Jag tror att jag måste känna hunden. Då tror jag att jag skulle kunna lära mig snacka med den och ev få lite gos tillbaka. Jag hade bara lite otur såhär i början.
Hallå julen
Igår fick jag ett litet ryck. Man ska bara ha saker i sitt bo som man tycker om. Jag tycker inte att man ska ha något som gör en irriterad. Såklart. Jag tittade på min fönster. Där hängde en, visserligen fin, men släckt julstjärna. Sladden låg snett över hela fönsret eftersom jag inte riktigt kommit mig för att sätta dit en liten spik. Jag har en julsvacka. Tycker inte alls det är lika kul som förr. Jag avslöjade en julkapp för Johanna som jag hade köpt till henne. Jag har ju tappat det helt. Jag har köpt en tråkig sak till mamma men som jag vet att hon vill ha. Då kändes det som pricken över i att ta bort det fjösiga julpyntet jag hade. Allt eller inget. Har jag inget tomtelandskap på byrån eller krans på dörren så behöver jag inte ha en stjärna heller. Just i år. Nästa år kanske jag går all in, redan i november. Det får vara så. Jag är ju trots allt i en ålder mellan ung vuxen och en riktig äkta vuxen. Och det är väl periodern som man kan göra såna här dumheter som julstrejk.
En liten tanke bara
Idag kom vi på att det är julafton nästa vecka. Det kan ju inte stämma. Så jag väntar med att tänka på det en stund. Istället tänker jag på om mamma och pappa skulle blivit kompisar om dom träffats när dom var barn. Jag frågade det en gång och dom sa nej.. Men jag tror det. Så söta så jag dör lite. Och dom har ju samma präktiga klädstil. Bara en sån sak. Tänk vad blyga dom skulle bli om dom fick veta att dom skulle bli ett par om 30 år.
Och vad rädda dom skulle bli om dom samtidigt skulle få veta att dom skulle avla fram detta lilla modelejon.
Och vad rädda dom skulle bli om dom samtidigt skulle få veta att dom skulle avla fram detta lilla modelejon.
