hallå hallå ni
Det är visst några som går in här då och då och jag undrar vilka det är..
Jag sörjde en liten stund idag över att jag inte skrivit dagbok. Efter en kort stund kom snilleblixten att jag bloggade ju ett tag ganska så flitigt. Läste lite och hu, skämskudden hade behövt åka fram men den låg ju under datorn (pga min rädsla för strålning som en kudde givetvis motverkar). Alltså, jag vet ju att man förändras men gud, kan man inte korrläsa en gång till. Och så känner mig att nu, nu är man så klok minsann. Men det är man väl inte nu heller.
Jag tänkte bara morsa, och hoppas att jag snart kan åka på en ny resa så jag kan skriva lite till. Det händer ju lite mer under en resedag än under en vanlig dag. Men idag har jag fyndat kuddar. Jag har stört mig otroligt på en kudde som jag har. Har inte slängt den för den har det där sk affektionsvärdet, som jag för övrigt hatar. Är ofta fult och opraktiskt, ger inga pengar och ger dåligt samvete om man slänger. Men nu är det förändringens tid tänker jag mig. Vem blir tex lycklig av en linjal med en motorcykelstjej på från 1996? Inte jag men likt förbaskat så har den hängt med i några flyttar. Ja men det är ju sjukt. Jo för jag fick den på mellanstadiet när jag hade födelsedagsdicso i musiksalen. Det duger inte. Nu ska det röjas, men kl är sent. Precis som vanligt. Men hoppas tanken är med mig imorgon också. Sov gott!
haaaaaazevenjaaaaa!
Dagarna gar sa fruktansvart fort sa jag kanner mig snurrig ibland. vi forsoker sakta ner men aven nar jag sitter ner och tar det lugnt sa ar hjarnan igang i hundra. allt ar nytt, hela tiden. det ar sa spannande jamt. igar akte jag o mackan upp till norr for att sedan vandra nerat sa lange vi orkade. som vanligt hade vi glomt karta men gick pa varan magkansla. och vi gick och vi gick. plotsligt befann vi oss pa en bro och vi forstod att magen lurat oss. poff sa var vi pa vag bort fran manhattan, men kul! nu har vi har sett norraste norr av manhattan ocksa.
idag hittade vi en farja som tog oss forbi frihetsgudinnan till staten island. dar tog vi nagra pizza slizes och sen farjan tillbaka. det var ocksa festligt. vi motte upp resten av ganget for en pickenicke i cenral park. varm och skon dag! mina brallor borja sitta ratt sa tight nu, det ar sjukt hur fort musklerna vaxer nar man gar sa mycket.
har mar vi ratt sa bra.
den tuffa spikfageln och jag.
picknickhandling med michael och marcus.
Ikvall smaller det! haaaaaazevenjaaaaa vamabitchibababaaaaa wenjahaaaaa! LEJONKUNGEN!!!
tjena allihopa!
halla halla i stugan!
igar skrev jag att jatteroligt inlagg enligt mig sjalv, men det forsvann med vinden. bara sa ni vet. japp. nu ar det morgon, tisdag. jag har marcus har spatserat gator fram och pa nagot vis lyckats ganska bra. vi vandrade ner till sydligaste syd, genom finanskvarteren och sag forna world trade center som nu bebyggs med ett nytt sjukt hogt torn. ah jag minns inte vad det heter nu. vi sag frihetsgudinnan pa ganska langt hall och sen gick vi genom china town hemat. detta tog ungefar en hel dag sa vi tar det ganska lugnt. satter oss och pratar ganska ofta om hur bra vi har det som kan aka hit. for jag ar sa himla glad. och nar jag varit det brukar jag alltid bli orolig att nu, snart, kommer surheten. irritationen for att jag varit sa glad sa lange. men sa kommer den inte! jag fattar noll.
halla! i forrgar sa en kille att jag sag ut som en little princess. jag skuttade fram till marcus och berattade detta otroliga som hant. marcus berattar da att hela tva tjejer faktiskt sagt till honom att han ser ut som en kung. aja. da behover vi inte spana efter madde och chris mer. Victor har visat oss brooklyn, eller kanske mer en del av det och jisses vad mysigt det ar
halla! i forrgar sa en kille att jag sag ut som en little princess. jag skuttade fram till marcus och berattade detta otroliga som hant. marcus berattar da att hela tva tjejer faktiskt sagt till honom att han ser ut som en kung. aja. da behover vi inte spana efter madde och chris mer. Victor har visat oss brooklyn, eller kanske mer en del av det och jisses vad mysigt det ar
Igar kom marcus och victors paron hit och innan vi motte upp dom tanke vi ata nat latt sa vi tog bara varsin foratt. det var ganska mycket anda! perfekt. och kortet ar med!
jag hoppas ni forstar hur minen ser ut live. prova den sjalv sa kanner du hur roligt det ar. marcus har verkligen utvecklat sitt minspel har. kan man saga att det ar staden som gor det!?
mina genomtanta outfits som skulle framstalla mig som en akta new yorker har gatt sadar. som med en vingslag glommer man bort det och det viktigaste ar att veta vem man ar. och var man kommer ifran da. pa tal om dessa ord, imorgon ar det lejonkungen! det spritter i hela kroppen!! och vi sitter pa rad 6. herre jesus kristus.
Marcus ar lycklig i China town. vi laste skyltar som om det inte fanns nagon morgondag.
Vi har akt tunnelbana ocksa. Tydligen sa ser vi lite latt forvirrade ut for det kommer fram manniskor som tror att vi behover hjalp. ha! vi satt en kvart och vantade pa en vagn som man tydligen inte ska behova vanta pa mer an tre minuter. vi satt alltsa nagra hundra meter fel pa stationen och en herre var sa vanlig. och da kom det, bara sadar! jag sa: jaha, da ar det kanske sloseri med tid att sitta har da (fast pa engelska). alltsa, det kanske inte later sa fruktansvart roligt nu men herre gud vad vi skrattade jag och denna herre. marcus stod som forbluffad over att jag pa nolltid forvandlats till en stand up comidien. och pa engelska dessutom. vi snackade en del om mitt genombrott efterat och jag ska nog ta upp det idag ocksa. Men nu ar han ute och handlar frulle. jag har bestallt en god rod korv och ost. jag undrar vad jag ska gora om han inte kommer tillbaka. knappast ga ut och leta eftersom vart lokalsinne suger lika hart. men det loser sig, man har ju varit detektiv.
Just det, naturhistoriska museet! det ligger precis dar helene och mikael bor. dinusuarieskelett liksom. det kommer bli en drom som gar i upfyllelse. puss och kram !
hej!
morn!
nu har vi atit havregrynsgrot. ja det var gott.
nu har vi atit havregrynsgrot. ja det var gott.
kul dag i brooklyn igar. jag kopte fantastiska presenter till mina foraldrar som en av dom kommer uppskatta och en hata. jag maste nog kopa nan lykta sa mamma far nat fint ocksa. och viktigt, jag maste kopa mig ett promenadskor nu pa direkten eftersom jag ar en osmart packare som tog med mig finskor. vi tankte ta en lov till broadway nu och gud vad jag har svart att skriva pa ett roligt satt jag vill bara springa ut nu!
imora kommer marcus o victors foraldrar hit och pa tisdag ska vi se lejonkungen. allt ar kul!
nueva york!
hej hej!
andra dagen vi vaknar upp har. bor i east village i en lagenhet. vi har bott in oss sa det ar stokigt och mysigt som hemma.
flygresan var bra. kul faktiskt. vi hade mask for ogonen men kunde inte sova en blund. det var ju sa mycket att tanka pa och jag var nervos och da blir jag fnissig och da gar det verkligen inte att sova. vi tog en taxi till lagenheten och dar fanns victor som hade gjort mat och sa att han langtat efter oss. det ar ett bra valkomnande. kl 06 svensk tid och kl 00 usa-tid kande vi oss trotta och gick o la oss. jag vaknade i panik halv tolv och tande alla lampor och ropade till marcus att nu ar allt forstort nu har vi forsovit oss. visserligen var det valdigt morkt ute men ja ja, jag vet ju inte hur solen och sant funkar i usa. det funkar tydligen lite lika for kl var inte halv tolv. bara jag som glomt av att stalla om tiden. men da var det forsent. tidigt var vi ute och strosade, utan karta. vi gick pa kansla och hittade upp till empire state building. manga kom fram till oss o ville salja en trip upp till toppen, vad gor att vi ser ut som turistas? vi provade att inte halla handen och titta rakt fram istallet for upp och da kom ingen fram. det var lite trakigt sa vi foredrog utflyktsforsaljarna.
Vi motte sedan upp victor! han hittar i staden som om det vore hans egen ficka. jag blir imponerad. vi svangde vara lurviga i central park och jag var lycklig. ibland kanner jag att lat mig bara sitta pa en bank och vara glad.
ps. om vissa upplevde det stotande att jag pa fejan skrev om marcus tarmflora sa var det for att jag tycker det ar sa himla roligt nar vissa manniskors samtal pa resor endast verkar handla om hurvida magen fungerar eller ej. det ar kul ju. for er som var oroliga for honom halsar han att det kanns mycket battre nu och att den nya bakteriekulturen inte paverar pa samma satt som igar.
oj det blev tva bilder pa oss. vi glomde kameran hemma och tanker att vi ska losa detta idag.
Nu är det drömveckor
Hela julen ligger framför mig och allt kan bara få gå långsamt. Glöggen jäser, lite sent gjord iår men säg till om du vill ha en flarra så får du! Jag är inte överförtjust själv. Jag har också insett en sak. Här går jag omkring och tror att jag är ett julmonster och så har jag inte mer pynt än en stjärna. Jag måste alltså ge mig ut på jakt och köpa ett julkit, på en och samma gång. Dumt. Och tråkigt. Julgranspynt har jag massor trots att jag aldrig haft en gran. Det är konstig prioritering.
En till sak som är konstig är det jag såg häromdagen. Om jag åker 38 minuter med denna vagn så kommer jag till Synneröd. Förstår inte att jag missat det hela mitt liv.
November
Hej!
Nu har det nästan gått en hel termin till. Jag ska snart till vårdcentralen och jobba lite. Sen är det jul!
I helgen var jag i Stockholm. Det är väl konstigt med det där. In i tunnelbanan och lukta och så kommer minnena tillbaka som en boomerang. Hur man åkte, fram och tillbaka. Med ett månadskort trots att det aldrig kändes hemma. Det är så konstigt att tänka när jag är där på semester. Men onödigt att skriva om det också för jag kan inte sätta ord på det. Mer än att Stockholm aldrig kommer bli mer än en semesterstad. En väldigt fin sådan.
Jag fick biljetter till Jesus superstjärnan när jag fyllde år! Jag diggade hela tiden. Stampade med foten. Huvudet rörde sig åt höger när det svängde till extra. Och handen slog tufft mot benet. Som om jag känner igen bra musik när jag hör den. Så kändes det. Tänk om kyrkan kunde vara lite mer så. En Jesus i skinnbrallor som sjunger som en Gud känns lite mer atraktivt.
oooktober
Jag är i hemsjukvården nu. Det känns så bra att jag får göra detta. Att jag kom på denna idé.
Men jag är lite trötter. Inte pga det, endast. Det är höst liksom. Hur mycket jag än gillar den så tror jag att jag blir trött av den, lite mer avvaktande och lite mindre känslor. Lite tom helt enkelt. Men jag är inte orolig. För tom måste jag kanske bli för att fyllas på igen! Fiffigt tänker jag. Och så är det lite skönt. Man får slappna av lite. En uppladdning inför denna hösten. Som kommer bli den bästa hittills, givetvis. Lidköping, Stockholm, Karlstad och bröllop! Och allt inom två månader. Åh nu mår jag som bäst, när allt är framför mig. Poff, så känner jag mig inte alls lika tom. Av att bara skriva några rader. Jag kunde kanske lika gärna sagt det högt men jag kom mig inte för. Det är ganska lyhört här också.
Pappa kom över häromdagen och lämnade mitt skrivbord jag köpt och satte upp min hatthylla som rasade på mitt 25årspartaj. Som tack fick han några semlor.
sjuk som satan
Hörrni, nu har jag fått hela käringpaketet på samma gång bara pga att jag började städa så hysteriskt på områden som ingen ser. Jag låg i min bädd och tänkte att det skulle vara en bra idé att gå upp. Halvägs upp fastnade jag. Jag fastnade i sittställning! Som en gubbstrutt eller en riktig tanta för att ryggen satt fast! Nu har jag smörjt in mig med voltaren eftersom jag vet var jag har ont. Jag tänker mig att det är ryggskott. Man behöver inte tycka synd om mig eller nåt men jag känner bara att det finns ett oerhört allmänintresse i det. Och nu kan ni tänka vad skönt att det inte är så för mig.
wow
Några blev förskräckta av mitt scientologbesök. Du är väl inte med nu!? frågade mamma. Men vad tror ni? Jag är inte med i någonting alls och är nöjd med det.
Förra veckan fick jag glasburksfnatt. Denna vecka har det varit städ. Hur gör ni som alltid håller era hem fina? Man måste ju städa hela tiden. Varje dag. Idag diskade jag diskhon. Det är ju helt sjukt. Skruvade upp plattan med dom små hålen och hade medel på allt det bruna! Gör folk sånt? Inte tanten som bodde i lägenheten innan i alla fall.
Nu är det rent. Skönt, kanske. Man hittar plötligt ingenting. Ordning utan kaos gör mig förvirrad.
My day
Det regnade idag och då får jag fixarsug. Ville avsluta mina städardagar med att klä om köksstolarna och sitta vid mitt köksbord och fika. Kanske baka något. Istället hamnade jag hos scientologerna. Jättelänge. Jag tog en annan väg genom stan för att hitta tygaffären och en kille fångar mig och slänger fram ett personlighetstest och frågan vill du göra ett sånt!? Öh. Jag hann inte fråga vad det var för något förrän jag var på väg upp i ett hus. Jag anade att det var någon stackars inkastare åt något företag som ville ha lite åsikter från lite blandat fölk. Kanske skulle man få en trisslott för besväret. Det är det ju värt. Det regnade ju trots allt.
På sätt och vis är det ju ett företag. Folk cirkulerade runt i våningen. Plancher och böcker överallt.
Välkommen. Jaha, du läser till sjuksköterka, det är ett VIKTIGT jobb.
VAR ÄR JAG?
Scientologerna.
Här är testet. Tänk noga, fråga om du inte förstår.
Och här börjar jag förstå. Jag vill inte. Det är ca 120 frågor jag ska svara på. Och jag blir arg. Jag vill säga att jag inte tycker det känns helt hundra. Jag tittar mot dörren, ser hur den öppnas och möter en blick utanför, från trappuppgången. Och jag längtar dit. Men sitter fast. Testet tar en kvart. Jag snabbar mig, men vågar inte göra annat än att gå igenom alla frågor. När jag är klar får jag återigen frågan om jag verkligen förstått eftersom jag var så snabb. Herregud. Nu ska testet analyseras. Det tar ytterligare en kvart och jag får se på en dvd. Om vikten av att ha ett rent sinne (typ) och att välja hur man ska se på sin omvärld (typ).
Nu har jag varit här en halvtimme och jag är inte arg längre. Det är ju spännande att plötsligt befinna mig här. Jag lovar mig själv att inte fly men inte heller köpa någon bok, eller gå med i någon grupp. En dam kommer och hämtar mig. Vi sätter oss i ett samtalsrum och hon har testet framför mig. Hon berättar hur jag är. Hon berättar om mina toppar och dalar och jag känner mig som en liten människa. Och vi pratar, nej hon pratar. Jag har återgått till att inte fatta något. Och då kommer det. Kommunikationskursen. Det är ju det som ska göra mitt liv till ett liv utan dalar. Första "lektionen" ska vi sitta och blunda. Bara vara där. Jag vill inte vara där. Jag vill vara här, där jag är. Utan böcker skrivna av män som gör att Katie Holmes vill skilja sig. Alla får göra som dom vill. Och på något sätt så uppskattar jag deras försök, men kanske kan man få någon information redan ute på gatan, i regnet. Jag vill ändå ha ett val, när jag tappar förmågan att fråga.
september till advent
Jag fick fnatt idag. Jag gick och strosade i regnet och hade spenderarbyxorna på. Köpte sju glasburkar av olika slag. Jag-kan-inte-få-nog. Mitt burkbehov börjar bli känt och jag fick fem underbara skapelser på min födelsedagsfest. Men det finns ju behov av det! Det enda som jag inte vill ha i en burk är ris. För jag måste ha instruktionerna som finns på paketet. Det är ju inte svårt, det vet man ju egentligen. Fast det är det ändå på nåt vänster. För lite vatten. Eller för mycket. Utan förpackningen, inget ris. Jo, i alla fall, jag köpte fyra små burkar som jag gjort efterrätten i för kvällen. Marcus bror Victor är i Sverige och jag kände att då är det extra viktigt att burkarna köptes just idag. Som om någon bryr sig mer än jag.. ja ja ja.
Nu är det bara två veckor kvar på praktiken. Och jag vill inte att det ska ta slut. Som ni vet. Jag fick säga hej då till en patient häromdan som skulle vidare. Och där har vi min svaghet i detta yrke. Jag vill ju ha dom kvar. Och det är en liten paradox. (Jag tror det heter så, det är i alla fall ett festligt ord och jag tror det passar.) Jag vill att dom ska bli friska. Såklart. Men. Ni fattar.
Denna höst kommer gå som ett spjut. Snart är det advent. Kom ihåg var ni hörde det först. Det är vansinne!
tjena!
Jag tänkte bara säga att oj, nu är jag på den första praktiken där jag känner att här vill jag jobba. Nu vill jag bli klar med skolan och stanna här. Det har stått en del om rättspsyk i tidningarna den senste tiden. Om ni läst det så förstår ni att det har tagit en del på en och jag har varit ledsen och arg. Men det är så in i sjuttsingen viktigt och finns det något som jag vill jobba med för att det ska bli bättre så är det detta. Vet någon föresten varför man säger fy 17 och inte 18? Det har jag till uppgift att förklara för en patient imorgon och man vill ju inte svika. Jag ser fram emot praktiken varje gång jag åker därifrån och såna ställen man känner så för ska man banne mig vara rädd om.
Det var en liten update om mig!
c h e s s w o w
Jag ska säga såhär. Chess var ett marathon i rysningar. Anthem tex. Han sjöng in i min benmärg! Ni vet när någon sjunger och man är inte orolig någongång. Man bara vet. Man får förrysningar när man vet att nu, nu kommer en ton som han kommer sätta som en spik. Och en kör kommer smygande bakifrån och stämmer in! Jag blev så inspirerad. Jag sjöng I know him so well i bilen hem. Jag var tvungen att vänta med att sjunga tills Marcus hade kört ut från parkeringen och det bara kröp i mig. Det var en hemsk väntan. Men sen, sen kom vi ut på den stora vägen och jag kunde dela med mig av mina känslor. Jag skulle nog kunna lova att det var rörande vackert. Och inspirationen bara flödade där i bilen. The time of my life från Dirty Dancing var inte nådig den heller. Jag blir nästan rörd bara av att tänka på det!
25!!
Nu väntas storslagen fest i helgen! Jag har fyllt 25 år och det trejde och sista firandet blir på lördag! Jag har haft underbara firningar! Först på Lysekil med Marcus, Johanna och Morten, sen hemma hos mig med hela familjen! Och nu, la gran final! Det är mycket som ska donas när man ska bjuda 30 personer på kalas. Jag har bakat, skrivit frågesport, köpt presenter och girlanger. Jag älskar kalas. Eftersom kalas är det bästa i livet.
Nu idag är jag såhär extra glad för jag ska få gå på Chess! Chess! Genrep idag och vad jag förstått så kommer det vara storslaget!
Och vad mer om att vara 25. Jag har ju nått en sån otrolig mognad, givetvis. Det är vansinne vad som händer över 24-25-natten. Plötsligt känns det skönt att slänga in en tvätt, jag tycker det ser hemskt tråkigt ut med vissna blomblad, en svep med dammsugaren rensar bort så mycket mer än smutsen! Och framförallt, vad mycket jag får ut av dagen när jag går upp tidigt! Jag hinner fånga den varenda dag. Vilket sjukt mirakel va.
