emelie sporre

Eftersom vi har blivit såna McDonalds-ungar på äldre dagar sitter vi såklart längst bak i salen. Jag tror det är för att vi inte var såna förr. Suget har liksom kommit. Och den där webcamen. Den är så ny. Britt berättade om syra-bas balans i kroppen och jag tror inte det finns något tråkigare än pH-värden. PH är så ointressant och tråkigt så att knacka en kompis på axeln och säga "det var inte jag" är som en fest i jämförelse. Så ja, det gjorde jag.

Nu är det en regnig måndag. Igår var det ett soligt Karlstad.

Sofie Norén Cermén var fotograf. Hon fick en att känna sig trygg framför kameran. Fick en att leva ut sin inre lust skulle man kunna säga. Men här ler jag bara för att hon får en alltid att bli så glad också.



Snygga Lisa till vänster som är min hyresvärd. Inte alla som har så häftiga som jag.
Och Sanna-donnan till vänster, en jädra kvinna som vet vad jag vill ha.

Nu går snart bilen hem till Götet igen och det får vara okej. Jag är sleten. Jag behöver vila huvudet, käringen. Det har varit en helg som får fem plus. Den har överträffat förväntningarna. Denna gång också. Det blev en helkväll igår till morgonkvisten med en massa dansande och roligt folk. Min nya klänning fick komplimanger, både spontana och efter lite fiskande från mig. Det var allt för nu. Snart blir det innebandy men först en lur i soffan.

Jag har köpt en ny klänning. Jag ska äta ostar och korvar. Sen är jag redo för fest nr 2 i Karlstad men som kommer bli den bästa i mannaminne. Om klänningen inte spricker, eller om jag kommer på dumma idéer.

Jag har köpt en ny klänning. Jag ska äta ostar och korvar. Sen är jag redo för fest nr 2 i Karlstad men som kommer bli den bästa i mannaminne. Om klänningen inte spricker, eller om jag kommer på dumma idéer.

Jag sitter på tåg utan kontaktuttag. Det betyder att jag inte får slösa en sekund. För när som helst är det slut och då sitter jag där. Och kanske blir en sån som pratar med grannen. Hur skulle det se ut!? Jag hoppas det är en söt gubbe isåfall. Dom brukar jag på något konstigt vis ha mest gemensamt med.

Nästa vecka ska vi sätta katetrar veckan lång i skolan. Jag kan tänka mig att jag kommer ha svårt att ta det seriöst. Som när vi övade att tvätta folk tex och jag plötsligt dragit av snoppen. På dockan då. Jag kan tänka mig att det är samma stackars snopp som jag ska trycka upp en plastslang i. Tur att dockor inte har något minne. Och att dom inte tar illa upp när man inte uppträder professionellt utan istället ropar kom och kolla vad roligt det ser ut. Så får man inte säga på riktigt. Fröken berättade tom hur man kunde göra om det killar inte vill ska hända händer när man är där nere och fibblar. Det tyckte jag såklart var hemskt roligt när hon berättade om, men det är en mycket seriös stämning under dessa praktiska övningar så skratt passar inte. Vilket gör det så himla mycket svårare.

Det blev en rolig tentafest. Ett glas gjorde jag sönder. Det var synd men inget att bli arg för. Vi kom på alldeles för sent att vi skulle gå ut men att det är för sent kommer man inte på förrän man är i stan. Jag köpte pommisar på McDonald´s och sen åkte vi hem igen.

Jag drömde att Federley twittrade om mig. Inte så bra saker och jag tyckte det var så konstigt hur han fått reda på det. Jag funderade på om man kunde radera det andra skrev men kunde inte det. Man kan säga att det var en mardröm light. Inte så jättehemsk men jag var lite rädd när jag vaknade.

Nu blir det Karlstad för hela den där slanten. Jag måste gå upp och packa för snart åker tåget men jag har liksom fastnat i sängen. Jag måste fixa med lite i köket för dom ska byta fläkt imorgon. Jag ligger och tänker på allt som ska göras och därför ligger jag kvar en liten stund till.

Och så har jag världens bästa gäster som säger släng ut all skit på balkongen vi kollar inte där. Det är såna man vill ha i sitt hem. Jag blir så glad bara jag ser deras snygga trynen.

Det var inte alls roligt imorse. Jag märkte inte att det var sol. Jag minns knappt hur jag tog mig till skrivsalen. Jag satt plötsligt bara där. Med en tenta jag undrade om jag verkligen skulle ha. Förr var vissa skeptiska till om betablockare kunde sänka blodtrycket. Varför tror du dom tänkte så och stämmer det? ??????? Ska man vara tankeläsare nu också? Jag vet väl inte vad dom tänkte på 1800-talet. Mitt eländiga sudd tog slut av allt velande. Jag började tänka på hur mitt drömbadrum skulle se ut om jag fick bestämma helt själv.

Nu har jag städat i två timmar. Det vankas gäster som ska dricka vin runt mitt köksbord. Egentligen är jag slut och skulle behöva en vecka isolerad på en söderhavsö men jag vill inte, jag hinner inte för det är så mycket roligare allt det andra. Och börjar man inte gråta när man tappar en meter GP i trapphuset så känner jag ändå att jag är i relativt bra form.

Jag hade så tråkigt imorse så jag trodde jag skulle spy. Nej jag tycker ju det är kul men huvudet, och kroppen med faktiskt börjar säga stopp. Då är det bra med motivationsbilder. Så man kommer ihåg att man inte alltid sitter och stirrar och känner sig svartvit. (Svartvit är jag för att nyanserna i mitt ansikte och hår var äckligt på bild). Jag läser om biverkningar som på pricken stämmer in på mig nu. Darrningar och muskelryckningar. Grejen är ju att jag inte tagit mecidinen som skulle ge biverkningarna. För jag har inte schitzofreni. Jag hatar när man inte kan skylla på något. Och colan vägrar jag att säga något dumt om för det är den som håller mig uppe nu. Jag tänker att det måste vara lite skönt att ha en medicin man kan skylla på men det enda jag knaprar på står det att man kan få minskad sexuell lust av, men.. nej. Jag tror inte jag hade varit så himla intresserad av det mitt i all psykofarmaka ändå.

Imorgon blir det tentafest. Och jag ska säga nejtack om någon vill ge mig jäger. Jag ska kunna lita på mig själv, det skulle kännas så tryggt och ganska ovant. Då behöver man inte ringa dagen efter och be om ursäkt. Gud så skönt.

Nu är det dan före dopparedan. Att plugga med stil kan vi väl konstatera sket sig ganska tidigt. Igår ville jag vara fin och satte på mig en klänning och en kofta. Ett hål på låret på strumpbyxorna förstörde det. Helena la upp massa bilder från när vi var yngre vilket gjorde mig glad hela förmiddagen. När hon försvann sen så blev det som vanligt igen. Magda skrev och fråga om jag ville komma och hälsa på henne där hon satt och på en halv sekund var datorn nedpackad.

Vi var 17 och inte så nyfunna vänner som man skulle kunna tro på det här avståndet mellan oss.
Vi skulle upp till Falun och fira midsommar som blev en tradition sen för mig under några år.

Gymnasietiden som slutade så bra men som fortfarande är ganska dimmig i sig. Och inte pga av fest, tyvärr.

En sak jag undrar över är varför det alltid är jag som är den som pussar.
Det är en tanke man inte vill börja tänka på.

Detta går ju inte alls. Om någon är i Gbg vid linné, kom och underhåll mig. Jag har för mycket självförtroende nu. Tänker att jag skulle väl kunna göra den där tentan nu. Så jag kan ha roligt igen. Jag tittar på gamla kort istället. Som alltid funkar när man behöver en liten paus. Jag blir nostalgisk och skulle kunna gråta en skvätt.

Kanske sex år sen. Ganska snart skulle vi splittras för en väldans massa år. Mest på grund av mig som var rövig och flyttade istället för att hänga med dom. Det har varit nåt som gnagigt. Som jag har saknat. Och därför kan jag inte sura för att Magdalena flyttat till Oslo. Eller Emelie till Paris. Men egentligen är jag sur. Och ledsen. För nu har ju jag kommit tillbaka. Då vill jag att alla ska vara här. Hos mig.

Jag tycker att man är tillräckligt duktig som tar sig till uni på sin lediga dag för att då bli utelåst från biblioteket. Så här sitter jag och väntar. Och är hungrig för jag glömde frukosten igen! Idag tänker jag mig 8 h effektivt plugg. Det är en jättebra idé med tom mage. Sen ska jag på bio. Jag har förstått att folk inte tycker det är bra att jag dricker läsk varje dag. Men går man på bio, då är det verkligen helt okej. Nästan ett måste.

Godmorgon!

Det är kallt ute. Jag har köpt en dunjacka och en halsduk. Jag har vinterskor. Jag har aldrig varit så redo som jag är nu. Man får lite lust att gå ut och säga men kom igång då. Bara ingen är i närheten. Man vill ju inte vara en sån som är spydig mot självaste moder natur.

Om en månad kommer Emelie och Thomas! Jag ska ha höstfest då. Eller egentligen gör jag kanske inte så mycket mer än erbjuder tak under huvudet några timmar. Det skulle räcka. Men det är lite trist. När det närmar sig så kommer nog ett tema vara spikat, toan pyntad, lekar är förberedda och chipsen hänger i taket. Jag kanske ska tagga ner lite, men jag tycker det är svårt. Men jag vill inte att inbjudna ska avstå från att komma för att dom inte orkar med. Fast såna kompisar vet jag inte om jag vill ha.

Thomas räddar hem från att börja brinna. Såna kompisar är bra.


Kompisar som tycker äggfest är kul är också bra.


Och kompisar som tycker det är kul att stoppa en balong under tröjan. Också kul.

Inte en rad har jag läst idag men gårkvällen var värd det. Planen var lite vin och spel denna helg för att kunna känna sig lite pigg i skallen dagen efter. Jag tänkte att är man bara hemma och inte går ut så kan vi vara säkra. Då vet man vad som händer. Nej. Och nej. Jag somnade halv nio imorse för jag ville inte att kvällen skulle ta slut. Det är lite för sent att lägga sig kan jag känna idag. Just sömnen är ju mitt problem nu och jag behöver bli lite mer regelbunden. Och så gör jag såhär. Det betyder att jag sovit ungefär varannan timme idag. Dumheter. Men jag skulle göra det igen.

Nu ser jag fram emot en höjdarvecka. Plugg nonstop i tre dagar med cola och kaffe. Fest för att fira oss själva och sen tripp till Sveriges näst bästa stad.

God morgon! Det har åskat och regnat och slått ut telefoner men jag har sovit 11 timmar nonstop. Jag skulle nog kunnat sova 2 till men frukost är för gott för att vänta på. Ägget blev perfekt rinnigt och kaviaren kanske jag kunde fått till lite snyggare ränder med men överlag så har morgonen varit bra. Det är för tidigt för att börja längta efter kvällen så nu ska jag läsa läsa läsa. Idag är jag på plugghumöret där jag tänker att jag kanske skulle kunna bli en liten forskare ändå. Älskar dom dagarna.

Jag satt bredvid två trevliga gubbar idag på bion. En av dom var min pappa och det var honom jag gick dit med. Den andra var okänd men jag kände ändå hur trevlig han var. Han sa hej när han satte sig. Under reklamen innan sprang killar på väggar och hoppade tjugo meter. Alltså uppenbart nåt fuffens bakom men han tyckte det var duktiga killar detdär. Man skulle kunna tro att han skulle bli ett störande moment när man själv försöker se på filmen men nej han gjorde liksom det lilla extra. Sa oj eller nejmen när det hände nåt extraordinärt. Skrattade och jag märkte hur jag skrattade med. Jag måste lära mig att själv förstå när något är roligt. Det sas nåt klokt om att när man är med den man älskar så är döden långt bort (typ) och då sa han mm ja. Han höll med så många gånger när det sas nåt bra. Det tyckte jag var fint. Sen att han hade virrat runt sin claes ohlssonpåse runt handen under hela filmen, ja men det är en söt gubbe det.

Ensam i tysta rummet igen. Jag hittar inte mina kompisar, dom kanske inte ens är här. Vi har två muntliga tjosans idag igen så det är planen att veta vad det handlar om innan jag går dit. Jag har ju gjort det men här kommer problemet när man har framförhållning. Jag minns ju inte. Jag minns knappt vad det är för arbete. Då är det bra att ha snälla kompisar som mailar vad det är och vad jag ska göra. Jag tänker att jag kan ge tillbaka på något annat vis. På nåt vis som inte har med papper att göra. Ha en vinkväll tex. Det är jag bra på så det blir det på lördag. Jag kanske ska köpa det mjukaste toapappret som finns. Då borde dom förstå min tacksamhet.

Nu blir det en mycket osmaklig övergång och jag ber om ursäkt för det, men när man skriver så mycket papper så kan man inte hjälpa vad man associerar till. Det är en workshop här på uni snart som handlar om vård för papperslösa. Tänk nu inte på att jag skrev om toapapper för detta är viktigt. Såklart måste man maila in sitt intrese för det och det är där skon klämmer. Jag måste komma ihåg detta. Jag tror det kan vara intressanta föreläsningar och diskussioner och det är ju något jag väldigt gärna vill veta mer om. Kanske på något vis jobba med. Håll tummarna för att ett mail skickas från mig inom kort. Eftersom man inte kan styra sånt själv?