Natt!
Som om en bomb exploderat i skallen. Jag minns inte vad jag gjorde förra timmen. Men nu är jag hemma iallafall. För jag känner igen mig. Nu vet jag att det är onsdag för jag googlade almanacka. Och jag är ledig i tre dagar. Det kan jag läsa på mitt schema.
Jag ska träffa massa folk för att jag behöver träffa massa folk. Prata ytliga saker för att jag behövder prata ytliga saker. Lyssna på Christer Sjögren för att jag blir ledsen av texter som betyder nåt. Jag ska fira alla dagar fast jag bara borde sova. Inte vara själv, då går det lätt lite snett.
Jag ska träffa massa folk för att jag behöver träffa massa folk. Prata ytliga saker för att jag behövder prata ytliga saker. Lyssna på Christer Sjögren för att jag blir ledsen av texter som betyder nåt. Jag ska fira alla dagar fast jag bara borde sova. Inte vara själv, då går det lätt lite snett.
Äntligen kul
Tisdag blev lördag idag och det var roligaste kvällen på länge. Det var bara vi och då får man tillåtelse för alla sjukhusskämt. Som kommer som ett brev på posta. Jag försöker hejda mig bland vanligt folk, för jag vet att det är äckligt det jag säger. Att det kan uppfattas som hemskt barnsligt och snuskigt men jag kan inte låta bli. Jag måste bara få ur mig det. Att vi redan nu kan diskutera stomipåsar och katetrar som läcker över några glas vin vet jag inte om det är ett bra tecken, för vi har ju några terminer kvar..
Nuså
Jag verkar ju så smått få ge upp min dröm om lite snyggare outfit till syrror. Så jag får jobba lite mer på mig själv. Och det kan gå vägen tror jag. Det är liksom bara ansiktet som skiljer oss åt, så väldigt tråkigt, så därför måste man piffa upp detdär emellan också. Röda skor=smart för då syns det inte lika mycket om man spiller lite blod på fossingarna. Snygga pennor som ser ut som sprutor! Bara man inte råkar försöka sig på en injektion med dom. Jag ska nog nöja mig med att ha dom hemma. Fin klocka, har jag redan (men var!?). Tar mycket puls och det är så jobbigt att förlita sig på att patienterna har klockor som jag ska låna. Dessutom är det ofta sånadär tjusiga minisar i guld med guldvisare som är totalt värdelösa när man ska kolla sekunder.
Och det finaste av allt! Ett rött steteskop i metallic. Nu kan jag ta manuella blodtryck och då känns det inte alls lika töntigt att gå runt med ett runt halsen som det gjorde i början.
Och det finaste av allt! Ett rött steteskop i metallic. Nu kan jag ta manuella blodtryck och då känns det inte alls lika töntigt att gå runt med ett runt halsen som det gjorde i början.
HEJA FREDAG
Nu kan jag inte längre skilja på dagarna. Det skulle kunna vara fredag idag. Men det är visst måndag. Man frågar konstant patienter om deras personnummer och jag vet inte om jag skulle klara det själv. Det värker i både kropp och knopp som det hette i KP.
På fredag kommer Emelie! Vi ska ställa till med fest och har de senaste utgångarna gått lite sådär (alt. åt skogen) så kommer detta bli en pangkväll. Skulle det inte bli så kommer jag bli så rosenrasande på mig själv. Vi tänker oss grillfest. Vinnare ska koras och ingen ska vara ledsen. INGEN SKA VARA LEDSEN. Jag säger det kanske mest till mig själv. Blir man det så får man inte säga det högt, för då kan någon annan komma på att den också är lite ledsen och det blir inget bra. Då hamnar man på toakonferens. Och där kan det bli farligt.
Pracke
Jag praktiserar. Försöker vara sjuksköterska. Det går både bra och dåligt. Sen försöker jag ha lite fritid. Det går ganska dåligt. Så jag föredrar att vara på sjukhuset. Jag gillar att vara där. Särskilt nu när jag faktiskt inte har något eget ansvar. Jag kan prata med patienterna hur mycket jag vill. Jag kan springa med på undersökningar dom skickas på och så får jag äntligen ta lite blodprov. Jag är såklart virrig. Innan det gäller. Måste springa tillbaka och hämta allt jag glömmer. Kanske ev tappar lite på golvet. Men när jag ha tagit bort stickskyddet, då är det jävlar i mig fokus. Även om många viktigpettrar kan ha roligt åt att jag är som jag är så kommer jag bli bra. För jag tycker detta är så himla kul. Idag hängde jag på röntgen ett tag och kikade på lite lungor. Och jag börjar så smått få klart för mig vad som egentligen finns där inne.
Jaha
Jag tänkte att det skulle vara en bra idé att släppa på det bekväma lite. Byta colan och pyjamasbrallorna jag har på jobbet till öl och skinnkjol. Och det var en bra idé. Tills det blev den sämsta idén.
kanske idag
Det gick ju inte inatt heller. Jag var i LA. Hos Bingo Rimér haha fyfan. Jag gjorde en treåring jätteledsen. Jag gjorde alla ledsna. Och några fler såna där ruttna drömmar. Idag ska jag ner till akuten och fråga om dom har nån dag över för en student. Kul.
Det måste hända något nu. Men hur ska man orka när man bara har ett vanligt människobatteri. Jobbar kväll men måste nog ut ikväll. Fast jag börjar känna mig trött, sjuk och lite allmänt krakig. Jag vill inte bli en sorgsen figur på dansgolvet som dansar i en dimma, kanske i sin ensamhet eftersom hon inte märker att hennes kompisar har gått. Så brukar det inte bli, men ikväll finns förutsättningarna och jag vet att jag behöver se upp för det. Nu vet jag att det är svårt att gå ut när humöret saknas. Men jag tror alltid att kanske idag, kanske blir det fantasiskt roligt även om man inte är på topp. Förra fredagen blev inte på topp. Vi skulle stannat hemma på den mysiga middagen, men någonstans tar den dumma osmarta delen av våra skallar över som säger svep glaset och gå ut och dansa med er. Så det gjorde vi. I vår ensamhet men ändå tillsammans.
Det måste hända något nu. Men hur ska man orka när man bara har ett vanligt människobatteri. Jobbar kväll men måste nog ut ikväll. Fast jag börjar känna mig trött, sjuk och lite allmänt krakig. Jag vill inte bli en sorgsen figur på dansgolvet som dansar i en dimma, kanske i sin ensamhet eftersom hon inte märker att hennes kompisar har gått. Så brukar det inte bli, men ikväll finns förutsättningarna och jag vet att jag behöver se upp för det. Nu vet jag att det är svårt att gå ut när humöret saknas. Men jag tror alltid att kanske idag, kanske blir det fantasiskt roligt även om man inte är på topp. Förra fredagen blev inte på topp. Vi skulle stannat hemma på den mysiga middagen, men någonstans tar den dumma osmarta delen av våra skallar över som säger svep glaset och gå ut och dansa med er. Så det gjorde vi. I vår ensamhet men ändå tillsammans.
Godnatt
När jag inte vet vad det är för fel på mig tar jag en huvudvärkstablett. Nu tog jag två. Men eftersom jag tycker det är så hemskt tråkigt att dricka vatten så sitter dom kvar i halsen. Men dom gör väl nån nytta där med.
Jag vill inte sova. För jag vill inte drömma. Inte vakna på natten och undra var jag är. Men nu, kanske inatt.
Jag vill inte sova. För jag vill inte drömma. Inte vakna på natten och undra var jag är. Men nu, kanske inatt.
November
Jag hatar att inte kunna skriva. Jag hatar det och jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar att se saker när jag åker vagnen som jag tänker på att jag ska skriva om sen. Jag saknar att komma på roliga ord som jag inte visste fanns. Att se roliga saker i tragiska situationer och att reagera lite mänskligt ibland. Jag saknar mitt gamla jag. Inte alla delar, så jag trodde inte att jag skulle överväga att gå tillbaka. Ett steg fram och två tillbaka illa kvickt för att man inte känner igen sig själv. Jag är ju inte såhär. Och att inte känna igen sig själv är faktiskt det läskigaste jag varit med om.
Dag tre
Jag har jobbat tre dagar nu. Och dom är så duktiga. Jag är ett rompedrag men försöker se ut som att jag har saker att göra. Det misslyckas ju. För vad skulle jag kunna hitta på som inte min handledare vet om. Jag går fortfarande med bestämda steg men åt fel håll, försöker se ut som jag hade något att fixa med just där innan jag kikar över axeln och smidigt vänder om. Ibland blir det lite mycket att göra för dom, massa ekg som måste tydas som jag inte kan. Då går jag in till nån söt gubbe som behöver prata av sig lite. Och det är så många söta gubbar! Dom berättar om sina ungdoms dagar och jag tycker ju det är jätteintressant. Många är så glada trots att de ligger på avdelningen de faktiskt gör. Det planeras för framtiden och så ska det vara. För på sjukhus ska man bli bra. Man ska få åka hem. Och när man säger det, att nu ska du få bli av med oss, då ser dom så fina och glada ut. Tänk att man själv kan bli så glad när någon säger att det ska bli skönt att inte se dig mer. Det gör ju i det andra livet jag lever för det mesta ganska så förjävligt ont.
hej måndag
Redan första dagen pajar min plan. Jag har ju bestämt att jag inte ska vara en tröttis. Men klockan ringde fem. Och den ringer kl fem imorgon också. Som om man ska åka till flygplatsen, så tidigt känns det. Och så ska jag bara åka sex minuter. Jag var en virrpanna deluxe idag. Glömde matlådan, åkte i sänghissen ist för människohissen, gick in på fel reception. Men jag klarade mig. Försökte tyda ekg men det gick ju givetvis åt skogen. Imorgon blir det stickpremiär. Jag ska äntligen få presentera mig på riktigt för en patient, tvätta rent och ta bort stickskyddet och slänga nålen i stickburken. På riktigt, inte på skoj. Inte säga höhö så här får man inte göra på riktigt. För nu är det på riktigt. Så riktigt det kan bli och det ska bli så kul.
Jag försöker bara tänka på jobbet. Men det är ju svårt när man är hemma. Dom andra är på andra lång och dricker öl. Jag skulle också vilja vara det. Men jag ger det en vecka, sen ska tröttisen i mig försvinna.
Jag försöker bara tänka på jobbet. Men det är ju svårt när man är hemma. Dom andra är på andra lång och dricker öl. Jag skulle också vilja vara det. Men jag ger det en vecka, sen ska tröttisen i mig försvinna.
Ner i plurret!
Dom säger att jag inte ska vara hemma och tänka. Och jag får hålla med, för det går inget vidare. Försöker lyssna på viss musik men ändå kommer det annat ur högtalarna. Nu har jag några timmar själv. Men jag har lite att göra så det kan nog gå bra. Äta, bada och göra mig fin för kvällens middag. Igår blev jag också bjuden på middag så snart är det nog min tur att ställa till med kalas igen. Jag gör såklart inte massa saker bara för att slippa umgås med mig själv, utan det är ju några riktiga höjdare jag träffar. Men jag gillar också mig själv lite mer i sällskap med andra än jag gör nu. Inte så blödig, även om det faktiskt kom lite grinande i skolan häromdagen. Då gjorde jag mig själv väldigt förvånad. Det är ju inte min stil det där. Prata om elände, gärna, men inte mer va? Samtidigt så är det bra om jag övar på det, för då får man massa kramar och så blir man lite rörd. Och rörd är en bra sak.
Varning för känsliga
Det var så roligt i skolan idag. Även om jag inte kunde hålla ögonen öppna precis hela tiden. Och även om benen veks lite grann under mig. Så var det roligt, innerst inne. Det var katetrisering på schemat. Det låter lite äckligt, lite snuskigt och lite obehagligt men så var det så bra. Nu var det ju bara dockor. Dom har inte så mycket integritet eller rädsla så det går såklart inte att jämföra med verkligheten. Men nånstans ska vi ju börja. Och jag klarade det ganska så galant. En sak som jag förstår kommer försvåra det en aning sen ute på praktiken är ju att jag själv inte kan dra i slangen med handen i urinblåsan. Jag kan inte spruta bedövningsgel på hela magen. Och kan inte skratta när jag slinter med slangen och slabbar ner hela snoppen. Eller penis som fröken så kliniskt säger. Det kommer jag aldrig kunna säga. Fy.
Vi övade på tjejer med. Så klurigt. Och så konstig start på torsdagsmorgonen; ett sköte! Hur hamnade jag där? Assistenten håller isär, om det behövs kan nån stå med lampa, och den tredje är steril och tar slangen säger fröken. Åh herre jag blir nästan inte generad av det längre. Kommer det inget urin beror det troligtvis på att ni är i fel hål. Okej, där blev det lite jobbigt från min sida. Men jag övar mig. Försöker koncentrera mig. Inte vara barnslig. Jag ska ju för bövelen kunna informera kateterpatienter om hur deras sexliv kan påverkas. Så jag blev glad att jag hade en modig kompanjon som frågade. Då blev jag såklart hemskt fnissig men nu vet jag. Och nångång kanske jag vågar fråga nåt själv.
Detta kanske jag inte ska skriva om. Men det är ju det som är mitt liv till ganska stor del. Och jag är rädd att det bara kommer bli mer och mer. Nästa vecka ska jag ut på praktik. Då kommer jag såklart inte skriva nåt om det. Då kanske jag skriver om kuddfodral, robbie williams eller om glöggen (som redan börjat lukta himmel här). Eller så är jag trött, arg, ledsen och då blir det troligtvis ingenting.
Vi övade på tjejer med. Så klurigt. Och så konstig start på torsdagsmorgonen; ett sköte! Hur hamnade jag där? Assistenten håller isär, om det behövs kan nån stå med lampa, och den tredje är steril och tar slangen säger fröken. Åh herre jag blir nästan inte generad av det längre. Kommer det inget urin beror det troligtvis på att ni är i fel hål. Okej, där blev det lite jobbigt från min sida. Men jag övar mig. Försöker koncentrera mig. Inte vara barnslig. Jag ska ju för bövelen kunna informera kateterpatienter om hur deras sexliv kan påverkas. Så jag blev glad att jag hade en modig kompanjon som frågade. Då blev jag såklart hemskt fnissig men nu vet jag. Och nångång kanske jag vågar fråga nåt själv.
Detta kanske jag inte ska skriva om. Men det är ju det som är mitt liv till ganska stor del. Och jag är rädd att det bara kommer bli mer och mer. Nästa vecka ska jag ut på praktik. Då kommer jag såklart inte skriva nåt om det. Då kanske jag skriver om kuddfodral, robbie williams eller om glöggen (som redan börjat lukta himmel här). Eller så är jag trött, arg, ledsen och då blir det troligtvis ingenting.
nu då
Det finns så många saker att citera. Men det kan jag inte med. Det blir pinsamt. Och jag kan inte komma på nåt eget. När andra formulerar det så mycket bättre än jag.
Men vi gjorde glögg idag. Det kan jag väl säga. Och det blev så in i helskotta bra.
Men vi gjorde glögg idag. Det kan jag väl säga. Och det blev så in i helskotta bra.
25 oktober
Ibland är det bra och ibland lite mindre bra. Och eftersom jag har ångrat mig när jag skrivit förr under lite tråkigare perioder så tänker jag att jag ska vara lite tyst nu. Det går väl över, som allt. Men vissa saker vill man inte ska gå över heller. Jag har skrivit av mig metervis genom åren i tjusiga formuleringar som man ändå inte har någon nytta av. Jag har ältat med kompisar och gett råd i alla deras problem. Men när det kommer till en själv så försvinner dom där råden på nåt märkligt sätt. Man har inget intresse av dom då. Och så skadar man sig själv bara ännu mer. Ni behöver inte bli oroliga, jag kommer inte ha handledsvärmare igen, nej nej, nu handlar det mer om att mindfucka sig själv. Så man blir lite lite mer sjuk i huvudet. Inget bra råd som jag skulle gett till en kompis.
gud så bra det kommer bli
Imorgon kommer en ny soffa till mitt bo. Jag bara känner hur roligt det kommer bli att städa sen. Sy kuddar i helgen och fluffa till dom varje dag. Jag kanske slipar mitt bord för att soffan inte ska känna sig så ensam i sin finhet. Jag tror att jag kommer köpa en sladd till mina högtalare och tidningar att läsa. Jag ska hänga upp en ny uppsättning klänningar på väggen som är lite mer höstiga. Och sen kommer onsdagsklubben. Som ska brygga glögg och dricka vin. Samtidigt som vi lyssnar på musik som kommer från alla hörn så man hoppar till och säger oj jag trodde det stod någon i hallen och spelade nu. Jag kommer säga nej, det är mina nya högtalare och dom kommer kanske säga wow, eller kanske säga okej.
klubb och död
Jag kan vara den enda 24-åringen som inte kan ladda ner. Jag orkar inte lära mig. Men idag hade det varit bra. Visst, naturfilmer på svt play funkar men ibland vill man ha lite annat. Lite serier att köra några timmar. Lite filmer att lipa till. Jag skulle behöva tycka lite synd om mig ibland som jag var så bra på förr. Nu blir jag bara arg på mig själv när jag börjar med det och det är skitjobbigt att bråka. Så då får jag gilla läget som är ganska bra. Nu ska jag och Helena snart kila över till Andreas och se några Dexter. Vi har fått med en Sam i gruppen också och alla som gillar Dexter är bra folk.
På tal om grupp har vi startat en klubb. En onsdagsklubb som kommer göra hösten lite bättre. Första mötet är på onsdag. Plats: hos mig. Aktivitet: göra glögg. Fem sex hinkar tänker jag mig med lite olika smaker. Jag har aldrig gjort glögg men jag tänker att man nog kan ha i lite av varje. Lite kaffe i någon, ingefära i en annan och kanske choklad? Choklad blir det nog i min hink. Sen blir den klar lagom till advent så kan vi sitta med våra termosar och dricka glögg och äta lussebullar längst bak i salen. Samtidigt som vi lyssnar på viktigheter såklart som njursjukdomar och gynekologi. Det sista kommer jag såklart bli hemskt generad av så då är det bra med nåt lite starkare än kaffe i koppen. Detta året missbrukade jag semlor så jag började ljuga om hur många jag ätit. Jag tror det kan bli samma sak med lussebullarna. Jag älskar när det är något man äter en viss dag/period. Det känns som jag hyllar det lilla bakverket den korta stund den har på jorden.
På tal om det. Vi kan väl vara sams den korta stund vi går här på jorden. Det kan vara det sorgliste jag hört någon säga till mig. Det är ju som att man vill förkorta den lilla stunden direkt för personen så man slipper höra sånt jävla snack.
Och på tal om det så drömde jag att det lilla jordelivet tog slut för en person inatt. Jag vill inte säga vem det blir för läskigt. Vaknade ledsen för det var ju så verkligt som det är i drömmar. Såg hans familj ligga och gråta på marken vid alla blommor och ljus och kort (för han blev ju mördad). Usch och tvi för såna ondskans drömmar.
På tal om grupp har vi startat en klubb. En onsdagsklubb som kommer göra hösten lite bättre. Första mötet är på onsdag. Plats: hos mig. Aktivitet: göra glögg. Fem sex hinkar tänker jag mig med lite olika smaker. Jag har aldrig gjort glögg men jag tänker att man nog kan ha i lite av varje. Lite kaffe i någon, ingefära i en annan och kanske choklad? Choklad blir det nog i min hink. Sen blir den klar lagom till advent så kan vi sitta med våra termosar och dricka glögg och äta lussebullar längst bak i salen. Samtidigt som vi lyssnar på viktigheter såklart som njursjukdomar och gynekologi. Det sista kommer jag såklart bli hemskt generad av så då är det bra med nåt lite starkare än kaffe i koppen. Detta året missbrukade jag semlor så jag började ljuga om hur många jag ätit. Jag tror det kan bli samma sak med lussebullarna. Jag älskar när det är något man äter en viss dag/period. Det känns som jag hyllar det lilla bakverket den korta stund den har på jorden.
På tal om det. Vi kan väl vara sams den korta stund vi går här på jorden. Det kan vara det sorgliste jag hört någon säga till mig. Det är ju som att man vill förkorta den lilla stunden direkt för personen så man slipper höra sånt jävla snack.
Och på tal om det så drömde jag att det lilla jordelivet tog slut för en person inatt. Jag vill inte säga vem det blir för läskigt. Vaknade ledsen för det var ju så verkligt som det är i drömmar. Såg hans familj ligga och gråta på marken vid alla blommor och ljus och kort (för han blev ju mördad). Usch och tvi för såna ondskans drömmar.
morn morn
Sangría kan vara det godaste som finns. Andreas hade gjort en massa kannor och dom sista dropparna fick slickas upp. Typ. Vi dansade lite spanskt och jag kände mig som en spansk farmor. Fast en ganska ungdomlig. Dock med ett tungt arlse för det lämnade inte soffan och tog sig ut på dom lite större dansgolven. Men jag är nöjd och nu ska jag ta lite tag i mig själv för ikväll blir det ljuva Dexter.
hola senorita!
Ligger som en padda i sängen och skickar ut beställningar för kvällen. Fredagen försvann. Jag var vaken några timmar på morgon i skolan och sen några timmar på kvällen. Inte alls kul och för att inte göra likadant idag kan jag tycka att det är dags att gå upp nu. Klockan ett. För om några timmar börjar det. Det blir spansk afton hos Andreas men först lite sangría och ostar här med the ladies. Jag kör på samma röda klänning som förra helgen. Den måste bara strykas. Häll vete i en säck vad tråkigt det är.
Annars ganska pepp. Lite bättre dag idag än igår. Lite mer disk än igår men lite renare hår än igår. Allt kompenseras på nåt vis. Jag är glad fast det är 22 oktober idag. Jag var ledsen nu förra året. Nej det hände inget särskilt. Och det var det som blev problemet. Jag blir ledsen av att tänka på det. Så det är ju en hemskt dum idé att göra det då. Nej diska vinglasen från i torsdags för snart ska vi skåla för vår ungdom.
Annars ganska pepp. Lite bättre dag idag än igår. Lite mer disk än igår men lite renare hår än igår. Allt kompenseras på nåt vis. Jag är glad fast det är 22 oktober idag. Jag var ledsen nu förra året. Nej det hände inget särskilt. Och det var det som blev problemet. Jag blir ledsen av att tänka på det. Så det är ju en hemskt dum idé att göra det då. Nej diska vinglasen från i torsdags för snart ska vi skåla för vår ungdom.
Från det ena till det andra
Nu ska jag köpa ett paraply. För det regnar ju hela hösten. Jag har inte spenderat en höst här på länge, man glömmer så lätt. Helst skulle jag ha ett i stål. För det blåser här också. Som stryk.
Imorgon är det rollspel på listan. Inte ett snuskigt sådant utan vi ska öva ankomstsamtal. Fråga om dom har en partner och INTE förutsätta att alla är hetero. Det blev en lång diskussion och jag tycker det är så ointressant. Kan inte engagera mig för det känns så gammaldags. Kan inte förstå hur vi fortfarande kan prata om homosexuella som något avvikande. MEN tydligen, för alldeles för många av vårdpersonalen tycker inte det känns lika bra att vårda en homo som en hetero. Det är ju så sjukt i huvudet så man vill lägga sig och dö en stund. Dom borde bli av med sin legitimation för att det något som vi måste ha när vi kommer ut är det väl en uppfattning om lika människovärde. Ja jag blir så trött. "Var öppen med din osäkerhet och säg till patienten att du inte riktigt vet hur du ska bete dig" Då tog jag en kopp kaffe om jag hade haft någon. Jag orkar inte höra.
Imorgon är det rollspel på listan. Inte ett snuskigt sådant utan vi ska öva ankomstsamtal. Fråga om dom har en partner och INTE förutsätta att alla är hetero. Det blev en lång diskussion och jag tycker det är så ointressant. Kan inte engagera mig för det känns så gammaldags. Kan inte förstå hur vi fortfarande kan prata om homosexuella som något avvikande. MEN tydligen, för alldeles för många av vårdpersonalen tycker inte det känns lika bra att vårda en homo som en hetero. Det är ju så sjukt i huvudet så man vill lägga sig och dö en stund. Dom borde bli av med sin legitimation för att det något som vi måste ha när vi kommer ut är det väl en uppfattning om lika människovärde. Ja jag blir så trött. "Var öppen med din osäkerhet och säg till patienten att du inte riktigt vet hur du ska bete dig" Då tog jag en kopp kaffe om jag hade haft någon. Jag orkar inte höra.
